Krönika: Nu är det dags att hylla Ryan

Nu är det dock absolut färdigväntat. Det går inte att låta bli att hylla Christopher Ryan. Han är nämligen helt otroligt bra, det visar sig också att han har hittat en jämnhet i spelet. Visst blir det ett par misstag här och där, men det är förståeligt. Han är trots allt bara 18 år gammal. Sundsvalls EU-guard Srdan Subotic kommer säkerligen att ha läskiga mardrömmar om en viss Christopher Ryan. Ryans försvar var nämligen helt fenomenalt och Subotic kom ingenstans. När Plannja bestämde sig för att skicka hem Derrick Stevens och värva Gerald Riley var det en tydlig signal till både Christopher Ryan och Adam Rönnqvist. Riley spelar nämligen mer som tvåa-trea och det lämnar utrymme för Ryan och Rönnqvist tillsammans med Håkan Larsson. Som det ser ut verkar Ryan vara redo för det ansvaret. I matchen mot Sundsvall var han stundtals magisk, bröt passningar, sköt trepoängare, sprang på snabba uppspel, tog returer, blockade och styrde spelet. Stundtals som en rutinerad gammal räv. Är det bara jag som tror att Mark Kelley har hittat sin hemliga svenska lillebror i Alexander Pettersson? Där kan vi snacka om lika som bär. Spelet tillsammans med Håkan Larsson fungerar alldeles utmärkt, Ryan springer ofta på snabba uppspel och Håkan Larssons snygga passningar hittar allt som oftast rätt. En bra kombination. Och vem är det bättre att lära sig från om guardens jobb om inte Håkan Larsson? Jag måste erkänna att jag varit lite skeptisk, jag har inte trott att man i Ryan/Rönnqvist har spelare som någon gång i framtiden ska kunna axla Håkan Larssons mantel. Nu vet jag att man har det. Men frågan är bara om Ryan kommer att finnas kvar i klubben särskilt länge? Jim Enbom och Erik Vestin är inte direkt heta nu, om man säger så. Vid ett tillfälle då Enbom byttes ut skakade han bara på huvudet och satte sig på bänken. Inget stämde.
Som han spelar nu har agenter och klubbar kollen, erbjudanden kommer från Europa och då återstår det att se hur Ryan resonerar. Hur mycket tid han behöver. Det gäller att komma ihåg att det handlar om en spelare som inte kunnat träna ordentligt på ett par år på grund av skador och sjukdomar. Nu tränar han mer än någonsin och först efter säsongen kan man se hur kroppen har tagit allt slit. För mig var det också första matchen jag ser med Mark Kelley som center. Första halvleken gjorde mig inte jätteimponerad och det känns väl lite som om han också kan bli hemskickad innan säsongen är över. Adam Sonn-varning är det på honom. Sundsvall verkar inte ha någon harmoni just nu. Alex Wesby spelar inte lagspel och när Palm inte gör poäng är det tungt. Inget fel på inställningen direkt, men tekniken är väl - så där. Jag ger Kelley ett par matcher till innan jag kapar honom. Gerald Riley då? Klart att det var en godkänd debut. Han ville så mycket att det inte alls fungerade från början. Men när väl de två första poängen var satta så lossnade det lite för 27-åringen. Jag gillar det jag hittills sett även om jag tycker att flera av skotten blev både forcerade och onödiga. Gerald Rileys debut var, som sagt, godkänd. Men när det var 1.42 minuter kvar är det bara stenkorkat att ta en snabb trepoängare. Men jag tror det kan bli riktigt bra i slutänden, det märktes knappt att han gjorde sin första match med laget. Dessutom fungerar han lite som en hjälp under korgarna och knep fyra defensiva returer. Inte illa alls. Sundsvall var innan säsongen heta guldkandidater. Nu har man fem raka förluster och parkerar i bottenträsket av tabellen. Det svänger fort. Inte bara i ishockey. Adam Rönnqvist spelade visserligen "bara" sju minuter. Men det rörde sig om mycket högkvalitativa minuter.
Slutligen, Luleå Hockey fortsätter att ta poäng. En pinne mot HV 71 och nu väntar Timrå på torsdag.

Krönika: Nu är det dags att hylla Ryan

Jag har velat vänta med att hylla Christopher Ryan. 18-åringen har haft skade- och sjukdomsproblem under de senaste åren. Supertalang? Visst. Men jag har velat vänta.