Johan Isaksson sa efter matchen att det enda positiva med den här lördagen var att han var tillbaka i spel igen.
Jag är benägen att hålla med.
För det här var faktiskt bedrövligt.
De 436 åskådarna på Skogsvallen såg det.
Östersund såg det.
Tränaren Fredrik Waara såg det från sidan.
Och efter matchen insåg nog IFK-spelarna det också.
Just nu spelar inte laget bättre än sin tabell-position.
Jag har sett IFK flera gånger de senaste åren. När de har snöpligt missat avancemang från division II och när de har slitit stenhårt i 90 minuter utan att få med sig poäng. Men sällan har det nog varit så frustrerande som den här säsongen. För just nu stämmer inte spelet - och inte heller inställningen.
Det hade nog behövts flera kulramar för att hålla koll på alla tekniska misstag i första halvlek. Felpassen var nästan fler än de som lyckades. Då behövde inte Östersund ens göra någon märkvärdigt bra match.
Det räckte helt enkelt att bara ligga rätt och vänta på IFK:s misstag för att vinna säkert.
Nu måste något ske i IFK Luleå. Det pratas redan om att tron på spelidén kanske inte längre finns där hos alla i laget. Och det är det första man måste reda ut. Nu om någonsin gäller det att alla drar åt samma håll.
Det handlar inte om att byta ut tränare eller leta nyförvärv när fönstret öppnar. Och jag tror inte problemet ligger i spelidén - det fungerade utmärkt
i fjol med hårt jobb och tätt försvarsspel.
Den enkla anledningen till att IFK inte lyckats lika bra i år är att spelarna inte jobbat lika hårt och spelat lika tätt försvarsspel.
Kanske har det funnits en övertro på sig själva.
Kanske känner sig också vissa spelare lite för säkra på sin plats i laget. I våra senaste förhandsartiklar inför IFK Luleås matcher har vi intervjuat Anton Andersson och Per Mettävainio. Två viktiga spelare som båda sagt att det finns mer att ge. I lördags gav de inte mycket alls och Fredrik Waara valde att byta ut bägge två.
In kom istället Simon Brännström och Philip Olofsson som gav järnet - två unga spelare som gör allt för att få chansen från start.
Det vore kanske inte en dum idé att göra en markering till nästa match och visa att ingen i laget är ovärderlig. I det långa loppet tror jag mer på "Mettä" och Andersson i startelvan, men just nu krävs en förändring. Då passar Brännströms riviga stil och inställning alldeles utmärkt.
För att återgå till Johan Isaksson. När han kom in med 30 minuter kvar lyfte sig faktiskt IFK. Inte kanske så mycket på grund av den insats som "Lillen" stod för, men för att det är en ledare på planen som kräver mer än 100 procent av sina lagkamrater. Det är en inställning som alla måste ha i det här läget.
Det är ett krav för att vända den här trenden.