Krönika: Plannja var coolast i Frysen
Det gör säkert en och annan i Plannjalägret lite gladare också eftersom vissa tycker att jag alltid försöker hitta negativa saker - trots att det går bra där ute på planen.
Och visst, det kanske är så, och jag sitter väl för djupt rotad i den norrbottniska myllan och/eller har stora krav på spelare, oavsett idrott, som har rejält betalt för att underhålla den stora publiken.
Kanske är det fel, jag vet inte, men det jag vet är att gårdagens fjärde SM-final blev närmast en karbonkopia på vad jag hade förutsatt innan. Jonte Karlssons unga lag pallade inte alls för det mentala tryck som det plötsligt blev när en SM-final "måste-vinnas" på hemmaplan. Då blev, lika plötsligt, publiktrycket, alla skriverier och TV-sändningen en tung, tung börda på axlarna - istället för en häftig grej.
Då hjälpte inte ens Manny Dies solbrillor inomhus längre. 08 blev iskallt i Frysen.
För Plannja var coolare.
Och kallast av alla var Håkan Larsson och det var inte heller en direkt överraskning för mig.
Jag har väntat och väntat, precis som Larsson själv, på ett skytte som vinglat och vacklat och i går så lossnade det.
Och med detta fick Plannja den boost som jag förutspådde.
För med Larsson uppe ur gropen hade 08-orna helt enkelt inget motmedel. Inget mirakelpiller som kunde sänka tempen på Larsson och Plannja som den här kvällen blev dirigerade av en kapten som hittade påsen plus alla vinklar, alla vrår och som, dessutom, än en gång fullständigt mördade Mikael Lindqvist i defence.
Lindqvist var den som vek sig fortast. Precis som jag sa i min förra krönika har inte Lindqvist det som behövs för att bli en riktigt stor spelare.
Den mentala styrkan som krävs.
Nu orkade han inte prestera ens på hemmaplan - och i och med detta blev 08 en munsbit för Plannja och Lindqvist visade själv - att han inte orkade.
Samtidigt ska 08 ha en eloge. På något sätt har coach Karlsson fått sitt lag att överprestera både här och där och lite till. Från den sista kvartsfinalen mot Öresundskraft, genom hela semiserien mot Solna och i första hemmafinalen mot Plannja har 08-orna producerat nära eller över 90 poäng i match efter match.
För ett lag som bara har en naturlig skytt, Lindqvist, men som i övrigt saknar de rätta, offensiva verktygen för att scora högt - är detta en prestation som är värd all beundran och respekt.
Nu blir det till slut för klent i det mentala spelet vilket inte alls är överraskande på något sätt. Plannja var på tå redan i inledningen i Frysen den här gången och lät sig inte stressas av det utsatta läget utan spelade på lugnt och metodiskt.
Det är en konst att ta tillvara andra lags misstag men dagens Plannja är mästerliga på just detta. Direkt 08 missar ett skott eller en rotering så straffas dem - stenhårt och hänsynslöst. Och till slut orkar inte hjärnorna med längre.
Då presteras det bara hemska 9 procent på treorna i hemmahallen. Det handlar inte om dåliga läge utan det handlar om att trötta huvuden ger dåliga skott. Du släpper, helt enkelt, inte bollen på ett avspänt och naturligt sätt.
Och sedan försöker du fundera - när hela huvudet samtidigt skriker att du inte har tid med att - fundera.
Jag vet. Jag har skjutit mig blå - långt innan trepoängslinjen fanns där.
Ny guldfest i stan på långfredagsaftonen alltså..?
Javisst, talar det mesta (allt) för just detta och jag kan inte se hur 08-killarna ska kunna komma upp till Luleå och på allvar tro att de ska kunna vinna.
Men.
Det är också Plannjas värsta motståndare. Tillsammans med de grön/vita spelarnas egna huvuden.
För nu kommer ryggdunkarna, allt-är-redan-klart-sägarna, hyllningarna och den farliga inte-kan-vi-förlora-attityden sakta smygande.
Det är bara att kolla in den här krönikan.
Inte ett ont ord efter rad två.
Till sist: Niklas Hjalmarsson till Luleå Hockey. Det känns helpositivt. Det också.
Så jobbar vi med nyheter