Vilken rysare det blev. Men frågan är om det verkligen hade behövt bli så här spännande ändå? Inför säsongen tippades Luleå Hockey på fullaste allvar som en av kandidaterna till att ta guldet. Nu slåss man med näbbar och klor för att ta sig till slutspelet. Det finns givetvis flera förklaringar till varför det blivit så här. För inte alls så länge sedan var avståndet ner till slutspelsstrecket ganska stort, men sedan klappar man samman och får ingenting att fungera. Nu har man städat upp spelet på slutet och kom till Röglematchen med en positiv seger mot ett, visserligen, sargat Södertälje. Men ändå. Matchen mot Rögle blev ett nervpiller rakt igenom. När resultaten började plinga in och det stod klart att Modo tappat tre poäng mot Södertälje och att Timrå "bara" fick med en poäng mot Djurgården så var Luleå Hockey helt plötsligt klart för slutspel. Men Rögle ville annat. Mathias Månsson ville annat. I det läget hade i alla fall jag velat se lite mer jävlar anamma från Alexander Hellströms sida. Väldige Hellström lät Månsson stå ganska så ostörd framför Mattias Modig och från ett sådant läge missar inte Månsson. Oavgjort efter full tid och kvitteringen var nog mer av akademisk karaktär. Luleå Hockey skapade sig en lite bättre chans att ta sig vidare. Gissa om det kommer att bli dramatik på lördag. Det blir en helt avgörande match där Luleå kan kosta på sig ett oavgjort resultat och ändå gå till slutspel. Givetvis ingen omöjlighet. Absolut inte. Däremot kan man ju fråga sig vilka chanser Luleå Hockey har i ett eventuellt slutspel. Små, säger jag. Motstånd i en eventuell kvartsfinal lär med största säkerhet bli HV 71 och även om smålänningarna just nu har tveksam form så har jag svårt att se hur Luleå Hockey ska slå dem över sju matcher. Jag trodde inför säsongen att man skulle kunna överraska i ett slutspel. Att man hade rätt karaktärer i laget. Nu är jag inte lika säker faktiskt. Bröderna Abbott började säsongen strålande men i stället för att bli bättre och bättre ju närmare slutspelet man kommit så har det nästan varit tvärtom. Kedjan med Martin Chabada, Karl Fabricius och Thomas Raffl har gått i stå just nu och det är väl egentligen bara Pär Arlbrandt och Niklas Olausson som producerar för närvarande. Det oroar mig rätt rejält. Försvarsspelet ser dock ganska bra ut och målvaktsspelet är heller inte direkt oroande. Nåväl. Allt det där är dock glömt på lördag. Då är det bara en sak som gäller. Ta poäng - eller ta ledigt resten av säsongen. Man glömmer ganska fort. För visst vet ni att Jonathan Hedström säsongen 2001/2002, just innan han första gången blev NHL-spelare gjorde 18 (11+7) poäng på 47 matcher. Den här säsongen har han gjort 18 poäng (2+16) på lika många matcher. Bara som jämförelse.
