När det stod klart att Plannja fick Uppsala som motståndare i kvartsfinalen kände i alla fall jag en viss glädje. Uppsala är ett lag som Plannja allt som oftast haft ganska lätt för.
Dessutom har Uppsala inte haft några vidare slutspelsnerver och har sällan lyckats i ligans slutspel.
Nu blev det i och för sig en förlust i den första kvartsfinalen. Men då ska man komma ihåg att Plannja spelade med en lätt skadad Christopher Ryan och att man dessutom lyckades med konststycket att släppa 26 offensiva returer till motståndarna. Tro mig, då vinner man inga basketmatcher. Således kan man konstatera att returtagningen kommer att bli avgörande i den här fighten. Uppsala har ett stort lag, fyra spelare är längre än 205 centimeter. So what, säger jag. Returtagning har visserligen en del att göra med centimeter, men långt i från allt. Returtagning handlar till största delen och timing och vilja. Det värsta jag ser på en basketplan är spelare som skiter i returerna. Som struntar i att jaga efter missade skott och börjar jogga hemåt i stället. I kväll förväntar jag mig att fler spelare i Plannja tar ansvar för returtagningen. Det är inte bara John Rosendahl och Mark McCarroll som ska hugga lösa bollar. Och ett kort samtal med Mattias Kenttä bekräftar mina tankar. "Christopher Ryan och Håkan Larsson är riktigt bra returtagare. Faktum är att Håkan har stor potential för att göra en "triple-double", det vill säga tio returer, tio poäng och tio assists", konstaterar Kenttä. Larssons returtagning har synts i statistiken, likaså Ryans. Fler spelare som behöver ta ansvar är givetvis Gerald Riley och Jim Enbom som måste in i hetluften. Plannjas chans till att vinna i kväll hänger också på vilka beslut man tar. Både herr Riley och herr Enbom tenderar att ta beslut, särskilt i anfallet, som gör mig lätt frustrerad. I stället för att passa av bollen, eller för den delen - ta det lite lugnt, gör man något forcerat eller tar ett dumt skott. Tar man rätt beslut samtidigt som man passar in bollen till John Rosendahl och Mark McCarroll så finns chanserna - helt klart. En annan sak som gör mig lite, eller mycket, frustrerad är domarnivån. När ligan införde tredomarsystem blev det en klar kvalitetsskillnad. Men nu är nivån nere på samma kvalitet som innan systemet infördes - nämligen dålig kvalitet. Konstiga beslut, petiga beslut och stundtals mycket dålig känsla för spelet gör mig irriterad. Att man sedan blåser kompensationsfouler är störande. Förstår också om spelare och coacher blir upprörda - särskilt i ett slutspel. Min förhoppning är att domarna höjer kvaliteten till slutspelet, inte gör tvärtom och sänker den. När vi ändå är inne på irritationsspåret - var inne och läste på ett basketforum där ett gäng personer har gjort det till sin livsuppgift att smutskasta och snacka skit om Håkan Larsson. Ja, ni läste rätt. Basketmänniskor (?) som dessutom gillar (?) Plannja Basket smutskastar alltså en av svensk baskets bästa guarder någonsin. Håkan Larsson är en av spelarna som gjort Plannja Basket till ett topplag. Som fört laget till flera SM-guld. Som alltid haft Plannja närmast hjärtat. För mig är det helt obegripligt. Man skriver att Håkan Larsson förstört talanger och att det är en skam att Larsson får spela före Adam Rönnqvist. Missförstå mig inte - Adam Rönnqvist är en talang och en skön lirare som någon gång kanske kan bära Plannja på sina axlar. Men Rönnqvist är inte redo ännu, just nu mår han bäst av att lära av Larsson på träning och få sina minuter i Plannja och i BG. En rakt igenom tråkig historia. Men framförallt. Jag kan inte tänka mig hur Håkan Larsson måste känna sig, om han läst det som skrivits. Säger som han i Robinson, skämmes tamejfan.