Krönika: Renberg kan kosta Luleå tiotals miljoner

Lördagen den 1 mars 2008. Ett datum som Luleå Hockey sent ska glömma. Förlusten mot Skellefteå AIK betydde inte bara att sviten på 13 raka slutspel nu är över. Det mesta talar även för att Luleå Hockey nu bara är ett par skälvande andetag från kvalserien. Och mannen som sköt dem dit - han heter Mikael Renberg. Jag har skrivit en hel del om Mikael Renberg. Om hans sätt att tackla Luleå Hockey när han lämnade klubben, om Obol-historier och lite annat smått och mindre gott. Bara för några dagar sedan konstaterade jag att hans ledaregenskaper underskattats - i alla fall av mig själv. Kan man säga att ett derby är glödhett när till och med brandlarmet går? Hela veckan har snacket gått så här på redaktionen, på stan, i byn och på gymmet. "Bara inte Mikael Renberg skjuter ner Luleå till kvalserien och allsvenskan". Eh. Så blev det. Exakt så blev det. Roade mig med att räkna lite på hur mycket Mikael Renberg kan kosta Luleå Hockey i förlängningen. Först och främst tvistar Renberg och klubben om de så kallade "Obol-pengarna", cirka sex miljoner kronor pensionspengar som är placerade i skandalbolaget och som för närvarande är högst... hmmm.. försvunna. Vem initierade placeringen? Hade Luleå Hockey något med saken att göra? Har Luleå Hockey fullgjort sina åtaganden mot Mikael Renberg? Noterade att Mikael Renberg klappade om Anders Burström, Jan Sandström och Jaroslav Obsut lite extra. "Det är mycket känslor, man har mycket vänner på andra sidan. Det är helt enkelt känslosamt", säger Renberg och tar en liten paus.
Frågor som vi lär få svar på. Så småningom. Det var sex miljoner det. Sedan har vi den där lilla detaljen med att Renberg i lördags nätade gånger två i kombination med Luleås oförmåga att göra mål ser ut att ha skickat gamla klubben rakt ner i kvalserien. Och då är ju naturligtvis frågan given - klarar Luleå Hockey en kvalserie. Med två av lagets mest tongivande spelare, Martin Chabada och Tommi Miettinen, på skadelistan. Med ett icke-existerande grundspel att luta sig tillbaka mot. Med ett power play som... ja. Ni vet. Med tre målvakter som i dagsläget ser lite lätt asplöviga ut, om man säger så. I lördags var första gången som jag verkligen kände den där känslan som de pratar om. Ni vet den där riktiga stämningen i en hockeyhall. Skellefteåpubliken ska ha cred. Helt klart. Grymt häftigt.
Klarar man kvalserien får man en positiv känsla, man får också in lite pengar - samtidigt som en kvalserie kostar. Det är inte direkt gratis att åka till Malmö och Rögle. Klarar man inte kvalserien? Vad händer då? Spelarflykt, ekonomiskt bakslag och en sorg för länet som jag inte tror vi kan förstå. Vi behöver Luleå Hockey i elitserien. Så är det bara. Det enda positiva jag kan se om det nu blir en kvalserie och en degradering är att man då kan rensa ut. Starta om, bygga nytt. Pratar inte om arenan, snackar om organisationen och klubben. Man behöver göra något där - man hade behövt göra något för länge sedan. Typ innan det gick så långt att Johan Strömwall lämnade posten som klubbdirektör. Strömwall hade något bra på gång, men att konstant jobba i motvind är inte enkelt. Nåväl, en allsvensk plats innebär mindre TV-pengar, mindre sponsorpengar, mindre resurser och lika stora omkostnader. Allsvenskan är en dyr serie att spela i. Så - vi kan alltså konstatera att Renbergs två mål i lördags kan kosta klubben tiotals miljoner kronor. Läskig tanke. Och en jäkligt verklig tanke. Moras seger mot Timrå innebär att Luleå Hockeys framtid i princip hänger på vad man presterar i kväll mot Djurgården. Och vi vet ju hur bra Luleå presterat under riktigt hård press... Det som talar för laget är väl dels att Djurgården kommer till spel med mindre än ett dygns vila samt att Luleå faktiskt "har haft lätt" för DIF. Tidigare alltså. Gamle Luleå- och Bodenmålvakten Daniel Larsson kommer alltså på besök. Jag vet inte jag. Men något säger mig att han mycket väl kan återfinnas i ett elitserielag typ tolv mil söder om Luleå nästa säsong.
Konstaterade efter matchen att det var frustration i omklädningsrummet. Frustration och begravningsstämning. Irriterade spelare som naturligtvis inte vill prata om den senaste förlusten - en del värre än andra. Men det finns alltid ett par stycken som på något sätt kan hantera situationen. Oavsett vilken situation de må hamna i. Därför - all heder till Emil Lundberg, Anders Burström, Jan Sandström, Johan Harju och Mats Lavander. Exempelvis. Jag har skrivit tidigare att jag är less på Luleå Hockey. Det kvarstår. Och allvarligt - vad ställer man för frågor efter en match som i lördags? Konstaterar bara att det inte är de sista fem matcherna som fällt avgörandet. Luleå Hockey har sakta men säkert satt sig i den här situationen - något som har skett under hela säsongen. Summan av kardemumman är alltid total. Eller? Om det finns en hockeygud, vänligen låt denne vaka över Luleå Hockey de kommande tre matcherna. Norrbotten behöver det. Luleå Hockey behöver det. Kidsen behöver det.