Krönika: Så skönt. Och så orättvist

Liket lever. Det lever faktiskt. Och jag har sällan varit så nervös - det ska jag villigt erkänna. För det hade känts alldeles otroligt hemskt att se Luleå trilla ner i kvalserien. En kvalserie som jag fruktat hela säsongen, i smyg. Därför var det en helt underbar känsla att se Roger Rönnberg pussa Peter "Greppa" Åström efter segermatchen. Men det ska sägas - från start såg det tungt ut. Jag meddelade till kollega Tosser att "det blir kvalserien". Cirka en minut senare hade Mora tagit ledningen sedan Anders Nilsson ut-fysat Lubos Bartecko bakom Gusten Törnqvists mål. Bara en sådan grej. När sådant händer känns det som om att Luleå Hockey borde förlora. Roger Rönnberg och Roger Kyrö tog en tidig timeout. Viktigt i det läget. Och rappt. Men i stället för att vika ner sig så tog sig Luleå samman och "brunkarkedjan" var bäst på planen. Eftersom Robin Lindqvist är lite av en favorit i mina ögon så var det lite extra roligt att det var just Lindqvist som med hjärta och smärta fixade kvitteringsmålet i slutet av första perioden. Så skönt. Och så orättvist. Mora hade pressat Luleå en hel period och det var tack vare Gusten Törnqvist som man kunde hålla sig kvar. Idrott är inte rättvist, inte alls. Janne Sandström avgjorde - med ett slagskott dessutom. Och så finns det folk som säger att Janne bara kan skjuta dragskott ... Efter den tredje perioden kunde jag ändå konstatera att det var lite rättvist. Mora blev så skakat och oroligt. Vek ner sig ordentligt och Luleå såg bara starkare och starkare ut ju längre matchen gick. Och vid slutsignalen gick det inte att ta miste på glädjen hos Luleåspelarna. Jubel från alla och Roger Rönnbergs segervrål var så coolt att se. Men det går inte att börja fira allt för mycket än. Nu handlar det om att vara nöjda i ett par timmar, sova och sedan börja ladda för Timråmatchen på lördag. En av föreningens viktigaste matcher i historien. Jaroslav Obsut - stundtals så bra. Stundtals så vek. Vad är problemet? Men att Luleå Hockey inte ändrade sina resplaner och chartrade plan till Mora i stället för att ägna tre dagar till bortamatchen när laget som bäst behöver vila är för mig märkligt. Ekonomin kan väl ändå inte vara s-å dålig? Eller? Hursomhelst. Luleå anländer till Coop Arena i dag och ska träna på eftermiddagen. Sedan väntar uppladdningen. Och när laget kommer ut på isen i morgon hoppas jag verkligen att ramsor som "avgå Rönnberg" och "ner i gruvan Kyrö" byts ut mot ett enormt stöd för laget. Spelarna behöver det. Jag tror många spelare är besvikna på fansen och nu finns en chans till upprättelse. För båda parter. Skellefteå AIK är klart för slutspel. Lite coolt är det faktiskt och jag undrar om inte Luleå Hockeys väg hade varit rakare med Mikael Renberg i laget. Jag tror faktiskt det. Oavsett vad man tycker om honom så kan ingen säga annat än att Renberg är en stor spelare. Vad gäller då i matchen mot Timrå? Well. Ska vi säga hårt jobb? Säkert spel i egen zon och hellre tretton icing än ett par chansningar. Rensa rejält, tackla hårt och se till att göra mål. Enkelt va? Kanske jag skulle ta över matchcoachningen på lördag? Nej. Jag skojar naturligtvis. Men lyckas man med ovanstående samtidigt som man håller sig från utvisningsbåset, ja - då kan det gå. Sedan bör man väl sända en extra snäll tanke till gamla Luleåspelarna Johan Fransson och Tomas Surovy som numera finns i Linköping. De har också en del att spela för, andraplatsen kan bli värdefull i slutspelet. Lubos Bartecko kan omöjligt göra en lika dålig match igen. Alltså - islossning mot Timrå, tack. Vi säger så va?
Slutligen måste jag bara konstatera att Gusten Törnqvist klev fram när det som bäst behövdes. Jag har hela tiden påstått att han i sina bästa stunder håller hög elitserieklass. Det gäller bara för Råneåkillen att hitta den högsta nivån och sedan hålla den. Match efter match, efter match. Det är det som är elitserieklass.