Efter en säsong kan man ofta titta tillbaka på många olika faktorer till varför det gick som det gick. Den här gången kan jag faktiskt peka på en enda orsak till varför Plannja Basket inte spelar SM-final. Det var den 30 oktober som Marcus Jackson, lagets spetsvärvning på centerposition, vred knäet under en match mot Borås. Jackson spelade inte en match därefter och skickades snart hem med skadat knä. Där gick det snett. Plannja fick aldrig någon ordning på spelet inside därefter. Värvningen av mannen med det norskklingande namnet Dan Oppland hamnar i kategorin "sämre" och farbror Albert Burditt var heller inte riktigt det man sökte. För hur ska man annars förklara att en av lagets tre utländska spelare stannar på fyra minuters speltid i en helt avgörande semifinal? I stället för att dominera tresekundersområdet, vilket man hade gjort med Jackson och John Rosendahl, fick man lite konstig rotation. Dee Ayuba hamnade på fel position och hittade stundtals inte rätt. Trots det är Dee Ayuba den av årets värvningar som jag gärna ser stannar kvar i Plannja även nästa säsong. Då på rätt position. Stefan Bergman såg lite småblek ut på Solnas bänk. Guldfirande tar på krafterna sägs det. Att Plannja sedan förlorar semifinal-serien mot Solna är heller ingen konstig historia. Solna har spelat riktigt bra basket, man har lirat runt på tio spelare konstant och haft ett rent magiskt skytte. Samtidigt har flera spelare underpresterat i Plannja och lagets anfallsspel har lämnat en hel del övrigt att önska. Men mellansäsonger kommer. Även om inte Plannja Basket är van vid det. Många säger att det här var det bästa som kunde hända klubben. Jag vet inte jag. Att förlora en semifinal kan aldrig vara det bästa som hänt. Inte i en vinnarskalle. Snackade med mr Plannja efter matchen - Lars Mosesson. Han konstaterade att förändringar kommer att göras i klubben. Men att de skulle ha gjorts oavsett om man vunnit SM-guld eller inte. Bilal Salaam. Sim sala bim. Jim. Nu kommer Plannja Basket att börja bygga klubben för kommande säsonger. Med en Obol-ryggsäck som spökar och en ekonomi som inte är den allra, allra bästa. Vad ska man då göra? Tja. Håkan Larsson och Fred Drains har redan kontrakt. Jim Enbom och John Rosendahl stannar kvar. Den saken är klar. Men det Plannja oundvikligen måste göra nästa säsong är att matcha in spelaren som ska ersätta Håkan Larsson. Är det Robin Ryan? Tveksamt. Är det Christopher Ryan? Kanske. Men då måste han visa att han pallar träning på den nivån utan att bli skadad. Så något superhett namn har jag faktiskt inte. Men jag vet att det finns en hel del talang i länet som borde kunna få chansen. Rudy Mbembas trepoängare med typ noll sekunder kvar på skottklockan blev minst sagt avgörande. NBA? Nja. Men han borde kunna ta sig en bra bit ut i Europa om inte annat. Sedan handlar det om att hitta två klassvärvningar på guard- och centerposition. Det borde inte vara jättesvårt. Men av någon anledning har Plannja inte lyckats med det under senare år. Nu gissar jag att David Visscher plockas upp till klubbens mer administrativa organisation på något sätt. Han kommer säkert att få mer tid att jobba med värvningar och kanske kan plocka fram en Brent Wright och en Eddie Shannon. Att Mattias Kenttä tar över som Plannjacoach är heller inte alls någon vild gissning. Huset står klart på Kronan. Bara att flytta in. Och att gratulera Plannja. Mattias Kenttä är en bra coach - cool som en katt dessutom. I den mån katter nu kan vara coola. Martin Pahlmblad hade jag gärna sett i Plannja nästa säsong. Kan det gå att ordna kanske? Till sist kanske ni undrar varför jag inte hyllar David Visscher i den här krönikan. Enkelt svar. Visscher är värd mer än en halvstressad krönika en sen onsdagskväll. Jag kommer med andra ord att återkomma i ämnet. Det kan ni vara säkra på.
