Krönika: Skellefteå har överraskat mig
Nu har det spelats 12 omgångar och Skellefteå ligger inte det minsta sist. De har startat upp utan respekt och med en intensitet och hetta som chockat mer än en motståndare på vägen.
Magnus Wernblom gick sönder och då kraxade olyckskorp-krönikör Wästfelt extra högt - men då steg Fredrik Krekula fram och spelade på ett sätt som jag aldrig trodde han var mäktig - och poängen fortsatte att trilla in.
Dubbelfelet är ett faktum men den stora grodan i kristallkuletittandet var att jag kategoriskt inte bara dömde ut laget utan satte ett pensionärsstreck över deras förstafemma.
Nu har trion Wernblom, Anders Söderberg och Fredrik Öberg producerat 36 poäng. Det är nio mer än Timrås förstalina som leds av Jonathan Hedström.
Så kan det gå när man ska tippa, förutse och kalla sig expert. I idrottens värld finns det bara förlorare i ett sådant spel och här sitter jag nu med mössan i hand och försöker fundera ut vad jag egentligen tänkte på när jag drog mina slutsatser.
Och jag kan bara konstatera att jag försökte vara logisk och klarsynt med argument som ålder, mättnad, för dålig fart, för länge sedan, dåliga backar, skraltig målvakt med mera som styrverktyg.
Det gick spikrakt ner i diket och det är bara att be om ursäkt, erkänna misstaget och gå vidare. För ett förutse vad som ska hända på planer och rinkar - det är inte det lättaste.
Fördelen som krönikör - det är att du kan ändra dig.
I kväll ställs Luleå Hockey mot Skellefteå i Skellefteå Isstadion för "Stadskampen del II" och från att ha varit säker på att Luleå skulle ta en enkel seger är jag betydligt mer tveksam nu. Inte bara grundat på Skellefteås fina form och fina självförtroende utan också på att Luleå Hockeys styrka inte känns alltför stark just nu.
Tero Leinonen ser inte ut att ha det allra bästa självförtroendet i kassen utan släpper in ett och annat mål av billigare karaktär och allt snack om att Mattias Modig borde fått fortsatt förtroende har säkert inte gjort det bättre.
Personligen är jag helt på att ett lag ska ha en uttalad förstemålvakt. Allt annat håller aldrig. Målisar är oftast egon av sällan skådat slag och därmed också känsliga naturer.
Då är det inte hälsosamt att dribbla på med just dessa själar och Leinonen behöver bli den han var i fjol för att Luleå ska vinna och för att de ska kunna nå de högre uppsatta målen som är en plats bland de fyra-fem bästa i serien.
Nu byter Lener och kompani in Mattias Modig i den hittills hetaste matchen för Luleås del i år och jag vet att grabben håller. Det råder ingen tvekan om det - och han kan bli en matchvinnare. Likväl som en framtida förstemålvakt.
Men hur Leinonen reagerar i fortsättningen..? Tja, jag undrar jag.
En annan sak som jag undrat över rätt länge är Mikael Renbergs form. Eller, rättare sagt, Renbergs dåliga form. Nu är lagkaptenen puttad bakåt till tredjeformationen och han gör, visserligen, sitt jobb var han än spelar men det är en anmärkningsvärd markering. Ett steg som inte kan ha varit det lättaste att ta men sätter inte det här fart på Renberg - så vet inte jag.
Det handlar säkert också om att kompa ihop laget på bästa sätt och så länge Chabada är borta är valmöjligheterna inte direkt så överdrivet många för coacherna.
Power-play och box-play är en annan orsak till för tidiga gråa hår både i Leners mustasch och på skallarna på Hellgren och Rönnberg. För att inte tala om oss utomstående betraktare.
Mot Färjestad senast trodde jag personligen att det hela var ett skämt med p-p på p-p - och inga Luleåmål. I det här fallet vet jag inte vad man ska ta sig för men att det fattas puckfart, aggressivitet och rörelse - så mycket ser jag åtminstone.
Det krävs spelare med instinkt för spel i numerära över- och underlägen och det var nog denna unika egenskap som jag missade när jag analyserade Skellefteå innan första elitserienedsläpp.
Instinkten finns hos Wernblom, Söderberg och Öberg - men Luleå har det bredare kunnandet.
Ett tips?
3-2 - till Luleå.
Så jobbar vi med nyheter