Krönika: Topplag - men inget guldlag

Plannja Basket har under de senaste tio åren varit en stor maktfaktor inom svensk Pbasket. Det är man fortfarande. I alla fall organisationsmässigt och omsättningsmässigt. Årets upplaga av Plannja Basket ser kanske inte lika vasst ut på pappret som det gjort tidigare. Men jag tror inte man ska döma ut laget redan där. Plannjas stomme - bestående av Håkan Larsson, John Rosendahl och Jim Enbom räcker långt. Riktigt långt. I år har man kryddat med hemvändande Erik Vestin som kommer från två bra säsonger i Gothia. Man har supertalangen Christopher Ryan och intressanta unga spelare som Adam Rönnqvist, David Hult, Fredrik Karlsson och Alexander Pettersson. Jag kommer konstant att vägra säga "The white chocolate" om Adam Rönnqvist. Måste vara det töntigaste smeknamnet någonsin. Stackars Adam.
Jag tror Plannja Basket kommer att slåss i toppen, precis som vanligt. Men man kommer nog att ha ett mer ojämnt spel. Dessutom hoppas, hoppas, hoppas jag att den kräsna basketpubliken i Luleå låter det ta den tid det behövs för att de unga ska etablera sig. Det har viskats i kulisserna om att det satsats för lite på yngre spelare. Nu är man där. I den oundvikliga generationsväxlingen. Det måste få ta tid. Och det måste ges tålamod. Annars kan man lika gärna dödsstämpla basketen i Luleå. Satt och försökte skapa en bild över årets basketliga. Svårt. Nästan omöjligt. Flera av lagen har nämligen inte ens, bara några dagar innan premiären, den aktuella truppen på hemsidan. Det är baske mig bedrövligt och gör att basketen på många ställen fortfarande håller till bland ribbstolarna.
Det finns en viss oro från min sida gällande intresset för basketen i stan och i länet. För ett par år sedan var det full fart i ungdomsserierna och lagen kom från hela länet. Nu verkar det tyngre. Det påverkar naturligtvis Plannja Basket också. SM-guld ger intresse, men efter ett tag blir det vardag. Nu är det nytt, spännande och ungt. Kanske det som behövs för att skicka upp intresset igen. Plannjas ynglingar åkte på en "nollning" under lagets resa Finland tidigare i höst. Alla spelarna rakades, men bara på ena sidan av huvudet. Följden blev att samtliga ynglingar, utom Alexander Pettersson, har valt att raka av allt hår. Pettersson kör i stället med halv-mohikan. Basketen har inlett en satsning på en arena. Med det menar man allvar och det är naturligtvis ett måste om basketen ska hänga med i utvecklingen. Det ser spännande ut - om det blir verklighet. Att man gör det tillsammans, både Plannja Basket och Luleå Basket, lägger lite mer tyngd bakom satsningen. Och visst behövs det. Pontushallen må vara Sveriges bästa baskethall, men det är precis vad den är. En baskethall. Norrköping Dolphins har värvat vasst. Det får man ändå säga. Men det brukar ju sällan räcka hela vägen ändå.
Norrbottens-Kuriren var först med att avslöja att Mattias Kenttä skulle bli ny tränare i Plannja Basket. Egentligen inte ett så svårt journalistisk arbete, det var egentligen självklart. Mattias Kenttä har skolats bredvid David Visscher under flera år. Sedan drog han i väg på egen hand till Öresundskraft och blev där två säsonger. Kenttä gjorde ett riktigt bra jobb med relativt små resurser i Öresundskraft och var Plannjas förstahandsval att ersätta David Visscher. Jag tror mycket på Mattias Kenttä. Han är en oerhört smart coach vars styrka ligger i teknik, fundament och speltaktik. I alla fall enligt mig. Jag tror också att Kenttä kan hantera den pressen som läggs på en coach i Plannja Basket. Kanske lika väl som David Visscher har gjort. Någon SM-final tror jag inte det blir för Plannja Basket. Där är det nog Solna och Sundsvall som slåss. Och kanske, kanske är det Sundsvalls tur i år.
Vore faktiskt lite coolt.