Krönika: Viktigast är att spela i elitserien

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, i ärlighetens namn. Inbjudan till presskonferens med Luleå Hockey angående övertagandet av Coop Arena dök upp i mailen på söndagseftermiddagen. I min enfald trodde jag det handlade om något tråkigt övertagande och eventuellt en D-hall. Men det blev så mycket mer. Coop Arena kommer inte att vara Crap Arena längre. Det är summan av kardemumman. Vad det sedan kommer att betyda för klubben är svårt att säga. Allt beror liksom på hur det blir rent sportsligt. Jag menar - en fin arena är bra och en förutsättning för att klubben ska kunna gå vidare. Men intresset för hockeyn har visat sig vara svalt i motgång. Och vad är en större motgång än degradering till allsvenskan? Enligt de planer som Curt Johansson, ordförande i Luleå Hockey, visade kommer man att kunna ta emot 6.000 besökare i "nya" Coop Arena. Man har budgeterat med ett publiksnitt på 5.000 personer. Det är ändå rätt tufft med tanke på att det i dag är tämligen glest i hallen. Och då spelar man i elitserien och är, trots allt bara två poäng från slutspelsplats. Det är faktiskt lite roligt att Luleå Hockey tror att vi kvinnor kommer att springa ner tröskeln till Coop Arena bara för att det blir snitsigare interiör. Jag har fått för mig att det är själva idrotten som ska vara dragplåstret, annars kommer man bara dit en gång. Så resonerar i alla fall mina tjejkompisar som inte är hockeynördar men som ändå uppskattar en bra match.
Lite mer negativt från fröken Öhrlunds penna är att jag inte alls är förtjust i tanken att bygga om befintliga arenor. Det blir liksom aldrig riktigt bra. Skellefteå har hållit på i evigheter och Coop Arenas första ansiktslyftning för sisådär sex år sedan blev inte bra. Nu kommer man återigen att fräscha upp, det kommer att ta tid och när det är klart kan man inte vara säker på att den motsvarar kraven som finns då. Vi snackar hösten 2010. Det är ett tag dit, om man säger så. Nåväl. Nu tänker jag sluta vara pessimist (norrbottning?) för ett tag och se det ljusa i den här satsningen. Curt Johansson är noga med att påpeka att det bara är ett förslag än så länge och att man inte tar pengarna för den här investeringen från befintlig verksamhet. Nåja. Luleås istidslängtande ungdomar kommer att få bättre förutsättningar. Från och med nästa höst finns det fem ishallar i Luleåområdet varav fyra står mitt i stan. Det är inte fy skam. Men det är också livsviktigt för Luleå Hockey som förening. Antalet ungdomar som utövar ishockey sjunker för varje år och den förr så stolta kommunserien är nu en tämligen liten verksamhet. Sedan har man sett hur bra det har blivit för de klubbar som själva tagit över driften av sina arenor eller byggt nya. Luleå Hockey räknar med att man på sikt kommer att fördubbla omsättningen när man tagit över arenan. Så är det säkert. Men det finns något som faktiskt är viktigare. Och det är att man spelar i elitserien. Jag vet att man inte ska blanda äpplen och päron men det finns en sjujäkla frustration ute i stugorna. Luleås motståndare i bottenträsket öppnar plånboken och värvar. Typ: Johan Ryno till Djurgården. Atvars Tribuncovs till Modo. Jyri Marttinen till Skellefteå. Tomas Harant till Mora. Alexander Sundström och Niclas Andersén till Brynäs. Ja, ni förstår själva. Luleå gjorde dock en panikvärvning och inhandlade Cory Larose, bra i en match - men sen då? Hans Chrunak sade på presskonferensen att även om man slutar under strecket så betyder det inte att man är i allsvenskan nästa säsong. Nä, det är sant. Men inte skulle jag vilja spela en kvalserie mot exempelvis, Skellefteå, Leksand och Malmö. Hujedamig. Det är dags att agera nu. Inte bara i arenafrågan. Jag behöver kanske inte påpeka hur viktig kvällens match mot Djurgården är.