Jag kom med en idé och vi sjösatte den ett par veckor senare. Jag hade då suttit som nyhetschef i fem månader och började få lite träsmak av att inte röra på mig.
Nu var det dags igen.
Jag och comebackande bloggkollegan André Samuelsson skulle ut på en resa. 3,5 år tidigare korsade vi USA och Kanada med flyg och bil för att besöka bland andra Linus Omark, Johan Harju och Jonas Jerebko. Den kallade vi kort och gott USA-resan. Den här fick ett lite tråkigare namn – SHL-resan.
Idén var att samtliga SHL-lag (tolv stycken) hade någon anknytning till Norrbotten och det skulle vi porträttera. Spelare och ledare från länet eller som hade representerat Luleå Hockey.
Vi samlade in elva reportage under en vecka (tidning, webb och tv) i augusti, körde 295 mil – och kom hem hyfsat slitna. Sedan gjorde vi det sista med Luleå Hockey på hemmaplan.
Och det blev en helt fantastisk resa utan att vi glömde något på vägen.
Vi turades om att gör vartannat reportage som reporter/fotograf och allt började i Skellefteå.
Oskar Sundqvist som då lirade i förstakedjan med Daniel Widing och nygamla finländaren Mikko Lehtonen. Men något större väntade än spel hos svenska mästarna – NHL-camp med Pittsburgh Penguins och stjärnor som Jevgeni Malkin och Sidney Crosby. Nu är Bodensonen tillbaka i Skellefteå. Han tog inte plats i NHL-laget, men spås en lysande framtid.
Under måndagen, som var första arbetsdagen, besökte vi Skellefteå och Modo och sov i Sundsvall. På tisdagen träffade vi Sebastian Enterfeldt iförda shorts i en iskall B-hall i Gävle. Gamle Brynäsikonen Andreas Dackell, som ingår i ledarstaben, frågade om vi frös. Inte när han frågade, men två timmar senare hackade vi båda tänder.
Men det var inte reportagen på arenorna som fastnade på min näthinna. Det var reportagen en bit därifrån.
Vi käkade lunch i Gavlerinken innan vi begav oss till resans roligaste reportage.
Och det var ett par timmars körtid därifrån – i Västerås. Hemma hos tidigare VM-hjälten Johan Tornberg. Nu är han tillbaka i tränarcirkusen i Örebro. Han mötte oss på farstukvisten hemma vid villan. "Riktigt stort att ni kör Kurirenbil hela vägen." Det fanns egentligen inget alternativ. Resan hade blivit väldigt mycket krångligare med flyg, buss och tåg. Med all tv-utrustning, stillbildskamera och diktafoner hade vi förmodligen spridit den runt halva Sverige.
Tornberg visade oss in i köket. Barfota, solbränd och med en piké som avslöjade att han inte slarvat med försäsongsträningen stod han och rörde i en köttfärsgryta (älgkött). Resten av familjen var på fotbollsträning. Han skruvade ned plattan och så gick vi och satte oss på trappan och blickade ut över gatan. Jag tog också av mig skor och strumpor för att matcha in i bilderna medan kollega Samuelsson filmade och fotograferade. "Där har Pär Mårts bott tills han började träna HV71", sa Tornberg och pekade ett par hus nedför gatan. Vi behövde också klippbilder och när sonen kom hem från fotbollsträningen gick far och son ut på gatan, på en skottramp i plexi, och började mata slagskott på ett riktigt hockeymål. Det ni hockeypappor är bara att ta efter. Lägg ned mobiltelefonerna och gå ut på gården och lek med barnen. Det är där idrotten föds och barnen stimuleras till att fortsätta. Engagerade föräldrar är väldigt viktigt för trygghetsfaktorn.
Vårt reportage i Västerås slutade med att Pajalasonen visade oss VM-medaljen från 1998 som han förvarade i vapenskåpet, skvallrade om efterfesten med Mats Sundin (som bokat lokal och limousine) och Peter Forsberg – och berättade om längtan till älgjakten i Pajala. Vår resa gick sedan vidare till Karlstad där vi övernattade dag 2. Sista reportaget gjorde vi mitt på Stureplan med förre Luleåforwarden Slava Trukhno. Vi bestämde träff vid "Svampen". Vad är det? frågade Alvikssonen André Samuelsson som trodde vi skulle ut på kantarelljakt. Nu tog mina tecken slut. Vår egen fest på Stureplan får ni någon annan gång. Jag lyckades nästan gifta bort Samuelsson, bara nästan.