I dag ska det handla om profiler. Och jag börjar med att konstatera att brynäsarna Per Djoos och Anders Huss är två stora profiler. Nu är det bara så att det var Anders Huss som ställde till med hyss för Luleå Hockey och inte Per Djoos - som jag felaktigt skrev i gårdagens krönika. <BR>Ursäkt för det. <BR>Glömde också "Sasses" straffmiss 1994 bland traumatiken i går. Och att slå fast att texten om Tomas Fogdös förlamning är det svåraste och smärtsammaste jobb jag gjort. Över till några personliga favoriter genom åren. Jag väljer att dela in dem i avdelningar. <BR><BR><STRONG>ÖDMJUKHET <BR></STRONG>I toppen befinner sig Luleå Hockeys tjeckiske elegant Jiri Kucera. Hur bra han själv än hade varit, hur många mål eller passningar han än hade gjort så pratade han a-l-d-r-i-g om sig själv. Bara om laget och om hur bra andra hade varit. Inte ett ont ord, inte ett uns av irritation utan alltid en stund till övers - även för frågvisa murvlar. <BR>Plannjas Eric Elliott finns i skiktet under tillsammans med Fredric Lundqvist, Anders Burström och så coach Visscher förstås - inte ett ont ord om någon, någonsin. <BR><BR><STRONG>SNACKISAR <BR></STRONG>Här toppar Birger Grahn i överlägsen stil. Han tog sitt snacksaliga arv vidare från spelare, till tränare och till tränare igen. Ibland var det bara dumt men ofta var det ren och skär underhållning att lyssna till Bibbans egen variant av bergspredikan. Som tystast var han när Alvik tog steget upp i allsvenskan och på sitt eget 50-årskalas - märkligt nog. <BR>Åsiktsmaskinen Torbjörn Gehrke behövde inte ens slås på. Han tyckte/tycker om allt och ingenting utan att tveka. Ett tänkt kort telefonsamtal med Gehrke blev lätt till en timmes monolog med säg som: "Vi spelade som ett gäng transvestiter i högklackat" - rakt i örat. <BR>Hans Chrunak har också en verbal förmåga som överträffar det mesta - utan att tveka. Höll på glömma Peter Gitzelov. Han ville också gärna ta bladet från munnen. Ofta. <BR><BR><STRONG>SMARTNESS <BR></STRONG>Stefan Jonsson var inte bara en backklippa i Luleå Hockey. Han hade funderat och, framför allt, reflekterat över saker och ting i världen runt omkring - utanför hockeyrinkarna. Det blev intressanta samtal - inte bara dösnack när Jonsson stod på andra sidan pennan. <BR>Plannjas coach Charles Barton var en mästare på att lägga ut texten. Ibland var han så filosofisk att tårarna nästan kom. Inte underligt att han fick alla unga talanger att skriva på. Men tricket var att han alltid valde att prata med deras mammor först. <BR>Jonas Autio var en unik idrottsprofil. Dikter och filosofi låg honom närmast. Det gav tänkvärda samtal. Barton platsar, för övrigt, också i nästa kategori. Många F-ord blev det om sänder också. <BR><BR><STRONG>HETAST <BR></STRONG>Plannjadirektören Lars Mosesson brann inte bara för guld. När BBK hamnade före Plannja i vår omröstning om årets idrottare häromåret - då brann säkringarna. Klockan 0800 på juldagen ringde telefonen. En dryg timme senare var bassningen slut. <BR>En kylig dag i maj blev ännu kyligare efter Kurirens avslöjande att "Plannjaspelarna dricker mest". Jag bevakade Stadsmaran i regn och rusk och fick ta emot ett antal, helilskna, samtal under hela dagen. <BR>Alviks eldsjäl Roland Lindberg har också kommit med heta kommentarer mellan varven precis som LBBK:s dåvarande ordförande Tomas Josefsson försökte göra könsrollsdebatt av någonting helt annat, <BR>Niklas Wikegård rev ut tränarrum, Barton hoppade på kavajer och Bill Magarity valde kast med liten Korv. <BR>Bland spelare var Jarmo Myllys ingen lek efter en förlust. En gång i Karlstad vevade han i väg klubban ett par decimeter ovanför mitt huvud i spelargången. Sedan sa han inte ett knyst. Gehrke sparkade sönder dörrar och reklamskyltar - lite här och där. <BR><BR><STRONG>GAMÄNGERNA <BR></STRONG>Robert Lundgren platsar egentligen i alla kategorier. Älvsbyns egen centertank döptes till krabban av omgivningen - och av flera skäl. När han försökte klösa sig in genom en låst, automatisk skjutdörr under träningsläger i Holland är ett av skälen. Han kom in med ena benet - via ren fingerstyrka. Lundgren - en glädjespridare i alla lägen. Till och med när han var förbannad. <BR>Vincent Lundahl, Pärry, Jens Tillman, Lisa Falck, Ville Sirén och många, många andra har också förgyllt min tillvaro genom åren. Tyvärr räcker raderna inte till. <BR>Slutar med att säga "tja, tja" till Lennart Elander och "tjenis, för h-vete" till Lars-Gunnar Björk. Två Kurirenprofiler. Däruppe - någonstans.
