Klart att det är tokviktigt att Luleå Hockey får en kanonstart på säsongen. Med vind i seglen (ursäkta klyschan) kan de unga spelarna lyfta och prestera över sin förmåga.
Med en dålig start blir det precis tvärtom.
De unga spelarnas självförtroende sviktar och spiralen blir nedåtgående.
Hur det blir?
Ingen aning.
Det är i princip omöjligt att säga. Sedan vet man ju av erfarenhet att det inte är förrän efter cirka tio omgångar som serien ”sätter” sig och man kan se tendenserna.
Kollade Luleå Hockeys onsdagsträning och det såg laddat ut, men konstigt vore väl annars.
Man tränade en del power play och jag måste säga att det fanns i alla fall en uppställning som såg lite extra spännande ut.
Philipp framför mål
Johan Harju, Tommi Miettinen, Martin Chabada samt Kristofer Berglund och Radek Philipp.
Där körde man Philipp i en ”Holmström-roll” framför mål medan Harju och Chabada turades om att ladda bössan från blålinjen.
Intressant.
Men så började man faktiskt en power play-uppställning förra säsongen. Då var det Jussi Tarvainen som stod i sniperpositionen och det gick bra från början, men sedan vet ni vad som hände.
Måste dock säga att det ser betydligt bättre ut nu.
Något som däremot oroar mig är att det ser så eländigt svårt ut för laget att göra mål. På intet sätt vill jag klanka ner på Gusten Törnqvist, men – något mål borde väl ändå slinka in.
Eller så är det bara Törnqvist som steppat upp ytterligare och bestämt sig för att spika igen.
Inte mig emot.
Målvaktssidan är omdiskuterad och en het fråga ”på stan”. Nu är det bestämt att Gusten Törnqvist står premiärmatchen och jag tror det blir svårt för Mattias Modig att knycka platsen som förstemålvakt. Modig ser darrig ut och verkar sakna självförtroende, något som känns riktigt tråkigt. Alla vet att 21-åringen besitter kapacitet. Stor sådan – när det stämmer.
Lubos Barteckos vara eller inte vara – från start alltså – verkar nu klart. Ingen Bartecko mot Djurgården och han lär knappast hinna till Skellefteåmatchen.
Betyder en del. Men inte allt.
I det sammanhanget, betydandet alltså, läste jag en annan sak. Nämligen att tränarbyten under säsong inte ger någon positiv effekt. Helt i min ytterst ovetenskapliga linje. Mittuniversitetet har dock statistikt belagt att tränarbyten i krislägen inte ger den positiva effekt som klubben antagligen eftersträvar.
Jag är mer inne på spelarnas ansvar.
Och då främst de äldre och rutinerade som verkligen måste kliva fram när det svajar.
Som exempelvis Anders Burström gjorde i slutet av förra säsongen.
Det betyder.
Mer än en kickad tränare.
Tre orutinerade målvakter
Kvällens match mot Djurgården kommer säkert att bli spännande. Djurgården har en stark försäsong i ryggen där man bland annat spöat både Kärpät, HV71 och Frölunda. Inte illa.
Men nu saknar man ett par tunga pjäser som betyder mycket. Stockholmarna har satsat ungt i målet sedan Daniel Larsson lämnade laget för Detroit. Nu är det Mark Owuya, Stefan Ridderwall och Gustaf Wesslau som ska vakta kassen. Ingen direkt namnkunnig trio, talang finns – men stabiliteten?
Det som känns positivt inför premiären är att skade-djävulen verkar vara nedfäktad. Janne Sandströms tumme är nästan hel, Johan Harju och Mikael Lidhammars korsband är under kontroll och Jaroslav Obsuts skadade finger verkar ha läkt bra.
Alltid något va?
Nu dristar jag mig till ett tips.
Djurgården–Luleå Hockey 2–4.
Gärna för mig.
En bra start är, som sagt, viktig.