Ni har en del att grubbla på i båset
Sportkrönika med Ludde Wästfelt
Laget har ingen Richard Lintner.
Men problematiken kring Luleå Hockey upp-och-ner i spelet är inte så enkelt och jag har svårt att direkt sätta fingret på varför Luleå har så otroligt svårt att följa logikens ramar - i alla fall någon gång här och där.
Efter att ha presterat två riktigt bra bortamatcher och dessutom vunnit mot Färjestad i torsdags i en match där det sprudlade och gnistrade av hemmaspelarna i en taktiskt perfekt genomförd match - i två perioder.
Sedan kom den tredje som redan är en klassiker.
I lördags var allt detta som bortblåst. Det var segt och energifattigt - när allt talade för att det skulle vara helt tvärt om. Och jag förstår det inte.
Visst, det är tre matcher i veckan, det sliter och därför går lagen lite upp och ner. Men det kan inte vara hela sanningen och jag har funderat en del på vad det hela kan handla om.
Klart är att Luleå inte är bra när de inte kommer upp i skridskoåkningen. Då får de inget tryck i fore-checkingen och hamnar för långt ifrån motståndarna. Då ser det ut som om laget spelar ett lite halvsömnigt styrspel på väntan men jag är inte säker på att det riktigt är det som är meningen.
Och när inte Luleå kan stressa fram spelvändningar så får de istället börja jaga pucken i egen zon - och det passar Luleås backbesättning väldigt, väldigt illa.
Det har visat sig förr - och det visade sig obehagligt tydligt i lördags då, exempelvis, Johan Ramstedt, Pontus Petterström och Fredrik Krekula såg ut som om de hade turbo under skridskorna och som om de, plötsligt, fått examen i den ryska hockeyskolan.
Massor av år för sent.
Vilkan skola Luleå hade skolkat ifrån kan jag inte peka ut men jag får en känsla av att laget har svårt att tända till, kan det verkligen vara så..?, när lag som "ska besegras" kommer på besök.
Och det är ett skrämmande tecken att när Luleå presterat en tid - då faller spelet ihop.
Det är inte uselt, missförstå mig rätt, men det är mindre bra. Och då går Luleå på torsk mot lag som Skellefteå och Mora vilket betyder att det kan bli torsk mot vilket lag som helst.
Luleå har svårt att föra matcher, så enkelt är det, och det passar dem bättre att tvinga fram misstag hos "bättre" lag som inte ställer upp ett liknande defensivt system som Luleå gör.
Då blir det duttigt, småskaligt och brötigt efter sargerna och det blir en hockey som ingen egentligen borde betala för att se. Skellefteå är bättre på det så kallade icke-liret och sedan hade de Richard Lintner som Luleå, otaktiskt nog, valde att låta stå ifred vid blå och då förvandlas hans klubba genast till ett magiskt trollspö.
Ett par sim-sala-bim senare så var Luleås hemmafest helt förstörd.
Och som om det inte räckte med förlusten så satte en hoper, jag vägrar kalla dem fans, dumskallar igång någon form av primitiv grottuppvisning utanför arenan.
Vad som ligger bakom bryr jag mig inte om mer än att det säkert handlar om att visa sin styrka och tuffhet på det enda sätt som vissa nötter kan - nämligen med spark och slag.
Jag ska inte säga att jag är direkt förvånad att det här fenomenet nu verkar ha nått också våra norra breddgrader. Det har tillhört storstäderna tidigare men varför skulle inte avarterna nå oss också?
Jag kan bara hoppas att klubbarna och de riktiga fansen tar tag i detta med omedelbar verkan för att städa undan de element som ligger bakom eländet.
Jag tycker mest synd om det C-pojklag som skulle lira i C-hallen när bråket brakade loss. Polisen fick skydda småkillarna som säkert inte mår speciellt bra i dag.
Det är bara så uselt och bedrövligt att det inte går att säga.
Så jobbar vi med nyheter