Årets sista månader var mörka både i vardagen och i sportsliga sammanhang.I samma stund som klockan ställdes bak började prövningarna för länets elitlag.Luleå Hockey och Asplöven föll genom tabellen som om de hade betong fastgjutet över fötterna och LF Baskets form var lika het som en novembernatt. Den lilla strimma av ljus som fortsatte att skänka glädje stod Northland Basket för.
Men vinden susar i advent och vårt första ljus blir tänt. Stjärnor och stakar plockas fram – se plötsligt har det vänt.
Publiken som buat ut sitt lag, krävt spelares och ledares avgång fick inleda december med att se deras hjärtas lag vinna igen – fem raka matcher på det. Sedan tog sportchefen tomtedräkten fram, på två hårda klappar bjöd, sedan ett annat ljud i skällan ljöd.
Samtidigt tänds en ny stjärna på himmeln. Piteåtjejen Sofia Henriksson visade att hon redan nu – 20 år ung – tillhör världseliten. Åtminstone i klassisk stil. Genombrottet skedde under en och samma vecka och svarades upp med en niondeplats i Världscupen. En fantastisk bedrift som kommer bli ihågkommen.
Det mest minnesvärda ögonblicket stod ändå länets klarast lysande stjärna för – Charlotte Kalla.
Egentligen gjorde hon prestationen nästan ett år tidigare, men bragdguldet gav alla en möjlighet att minnas tillbaka en andra och tredje gång. Loppet som gav rysningar – även tio månader senare.
En svensk klassiker.
Enda smolket är att hon inte fick utmärkelsen själv.
Klassiskt svenskt.