Onsdag 10 september har länge varit inringat i många Luleåbors kalendrar. Då spelar Luleå Hockey SHL-premiär hemma mot ärkerivalen Skellefteå AIK. Derby på hemmaplan mot svenska mästarna direkt. Det kan inte bli bättre.
Men dagen innan sitter jag ändå här och skriver om en dom och ett straff.
Det var inte så här det skulle bli. Och det finns bara en person att skylla på – den dömde våldsmannen Daniel Mannberg.
Normalt en sådan här dag är att fylla webben med tränartankar, förhandsartiklar och en krönika om den väntade säsongen. Sidor fulla av förväntan. Jag hade hellre sett att det såg ut så även denna dag.
Och jag är säker på att Luleå Hockey definitivt hellre skulle sett vässade rubriker om den heta onsdagsdrabbningen än om en pinsam händelse i Boden förra sommaren.
Det gäller även Daniel Mannberg.
Men det här är en del av straffet, kanske hårdare än de där 50 timmarna av samhällstjänst. Nu får 21-åringen stå och skämmas över något som troligtvis kändes betydligt tuffare med några öl i kroppen och kompisar i ryggen.
Det här drabbar inte bara honom. Det drabbar hela klubben. Det drabbar hans närstående. Det drabbar bilden av laget.
Ända sedan vi informerades om att hockeyspelaren hade anmälts för misshandel och senare åtalats har jag väntat på domen. På att få veta vad som egentligen hände, enligt lagens långa arm.
Vittnesuppgifterna säger att Mannberg gav sig på en person genom att skalla denne till golvet och sedan fortsätta misshandeln med knytnävsslag, på det liggande offret.
Det är fan inte okej. Det är ett vansinnigt beteende och så dumt att jag inte finner ord.
Jag trodde inte att det här var någonting Daniel Mannberg kunde åstadkomma, men det är detta Luleå tingsrätt dömt honom till samhällstjänst i 50 timmar för.
Luleå Hockey har undvikit att prata om ämnet officiellt innan dom fallit men har samtidigt agerat internt, och det kan jag köpa. Fram till i går har han inte varit dömd för misshandeln.
Men nu är hans vårdslösa beteende ett faktum och klubben har fördömt detta. Det har också lett till att styrelsen jobbar på att formulera konkreta avtal mellan dem och spelarna. Det ska naturligtvis inte behövas, lagboken ska räcka som rättesnöre. Men uppenbarligen fungerar det inte i alla lägen och det får Mannberg lida för nu.
Straffet från tingsrätten var inte särskilt hårt. Men känslan av att veta att drygt sex tusen personer tittar på honom från läktaren under onsdagskvällen, och massor av fler framför tv-apparaterna, och tänker på vad han gjorde förra sommaren är nog inte bekväm.
Men så är det. Uthängd och stämplad. Jag räknar med att Daniel Mannberg är ångerfull.