OS-krönika: Vi har rätt att kräva mer av OS-debutanten

Skidskyttarna Helena Jonsson och Anna-Carin Olofsson Zidek skulle på förhand vara Sveriges främsta hopp till OS-medaljer. Jag har också trott en hel del på främst Jonsson men varit lite tveksam till att hon varit i så pass bra form under hela världscupsäsongen. Nu när två av tävlingarna är avklarade kan vi konstatera att Jonsson inte alls har hängt med. Visst, det är tufft för en OS-debutant men jag tycker ändå att vi har rätt att kräva mera av henne. Dagens jaktstart var inte alls bra och jag undrar om inte orden hon sa efter sprinten har satt sig i huvudet. Då sa hon "jag vill mest åka hem". Har man de tankarna i huvudet har jag svårt att se hur hon ska kunna prestera på topp. När det gäller Anna-Carin Olofsson Zidek gjorde hon ett godkänt lopp. Strulet i starten där funktionärerna höll henne för länge vet vi inte ännu vad det blir av. Men skjutningen var hyggligt stabil och likaså skidåkningen. Att sätta sig in i hur Helena Jonsson känner nu är svårt. Samtidigt trodde jag att Charlotte Kallas guld i går skulle ha lättat trycket från hennes axlar och låtit henne prestera på topp igen nu när Sverige fått sitt efterlängtade guld. Men icke. Sanning å säga så blev det inte alls bättre, snarare tvärtom. Det var damerna.
Nu till herrarna. Eller rättare sagt Björn Ferry.
Ferry ...who?
I den elfte timmen slog Storumans gänglige citatmaskin till med ett OS-guld, före Björndalen, före hela världseliten. Stackars Norge som inte ens fick brons. I övrigt handlar det mesta om hockey här i Kanada. Jag har nog aldrig varit på ett sådant hockeytokigt ställe och när Kanada inledde sitt matchande i går kväll var det fullsatt i arenan. Mot ett motstånd som heter Norge. Sverige inleder sitt matchande i natt mot Tyskland och personligen tycker jag att det är jättetråkigt att Tomas Holmström inte kommer att stå framför mål att böka. Det sänkte underhållningsvärdet för min del i alla fall. Jag hade planer att se Tre Kronors träning i förrgår men på grund av ett visst OS-guld tvingades jag göra om planerna lite grann. Jag har tidigare varit lite småskeptisk till det faktum att många håller Tre Kronor som stora medaljkandidater. För mig är det svårt att se hur man ska kunna utmana Kanada, Ryssland men även USA. Så... Tre Kronor tar stopp i en kvartsfinal och får sedan se Kanada göra upp om OS-guldet med USA. Vilken final det skulle bli... Wow, säger jag bara. Annars kan jag bara konstatera att organisationen bakom detta OS verkligen har lyckats. Det mesta verkar flyta på perfekt, i alla fall för oss murvlar.