Slutsignal: Ångestfylld start

Den senaste månaden har jag haft ångest varje dag jag gått till jobbet. Alla vill helt plötsligt ha tag i en. Så här kan det låta. "Det blir inget titelrace i år heller", he, he. "När vann ni ligan senast?", och så vidare. Bättre var det innan jul. Jag gick runt på stora moln och sökte upp mina fiender på jobbet och påpekade gärna om fel och brister. Tottenham var avsågat redan efter fyra omgångar så kollega Anders "Äpplet" Appelgren fick sin beskärda del. Ludde Wästfelts Chelsea hade gått på minor mot samtliga topplag. Micke Leijons Manchester City försökte köpa till sig ett lag men glömde visst att ett hjärta för klubben är ett litet plus. Kring Håkan Stridbloms Leeds är nog kommentarer överflödiga. Bara några exempel av lag som hade misslyckats - men mitt kära Liverpool hade krossat alla murar och var i serieledning vid nyår. Benitez fick hybris
Sen hände allt - och lite till. Managern Rafa Benitez greps av hybris och började sitt förbannade rotationsystem. Heta spelare bänkades. Robbie Keane gjorde ett klassmål mot Arsenal och följde upp det med två baljor mot Bolton - sedan dess har han varit i frysboxen - what? Dessutom pågår någon form av maktkamp mellan Benitez och de amerikanska ägarna Hicks och Gillet. Den spanske managern vill tydligen ha sista orden vid till exempelvis spelarköp. Klubben har dessutom inte förlängt kontrakten med den danske mittbacken Daniel Agger, holländska Dirk Kuyt väntar också på ett förslag men de belånade ägarna vill vänta. Jag trodde inte Steven Gerrards nattklubbsbesök skulle påverka laget - speciellt inte efter hans två mål i 5-1-segern över skatorna från Newcastle. För er som inte har koll på historien så ska Gerrard och hans kompisar ha misshandlat en dj på grund av att han inte spelade Liverpoolkaptenens favoritlåt. "Ger honom blicken"
Nu sitter "Äpplet" och sjunger en reviderad upplaga av Phil Collins hit "Another day in paradise". Så här kan det låta från min bänkgranne: "Oh, think twice. It just another day in prison now..." Oftast ignorerar jag min fiende. Men ibland ger jag honom bara blicken. Som svar får man ett flin och tystnad. I torsdags skickade han en länk på min e-post. Jag öppnade och tittade på filmen som var från Manchester Uniteds FA-cup match mot Derby County. Medgångssupportrar...
Supportrarna sjunger en hyfsat ironisk sång om Poolbossen. "Rafas cracking up, he´s cracking up, he´s cracking, cracking up..." Fritt översatt: "Han håller på tappa kontrollen/vansinnig. Fotboll engagerar och rör upp - synd att Norrbotten inte har så mycket förutom Piteås allsvenska lag. På tal om ligaledaren Manchester United. Alla som håller på United är riktiga medgångssupporters och det fick jag ännu en gång bekräftat i torsdags då kollega Anton Olofsson kom in på redaktionen. "Jaha, Anton vilket lag håller du på då", frågade "Äpplet". "Manchester United" "Medgångssupporter", sa jag. "Varför säger alla så?, sa Olofsson och får stöd (?) av sportchefen Malin Öhrlund - som för övrigt håller på Southampton (näst sist i Championship). "Varför håller du på United", frågade jag. "De var bäst när jag var liten...", sa medgångssupportern.