Det är lustigt det där. Hur en amerikansk företeelse kan skapa sådan uppståndelse även utomlands – bara för att det är just amerikanskt. Lite så kan väl Super Bowl beskrivas. För mig handlar det inte så mycket om sporten i sig – faktiskt knappt alls när jag tänker efter. Och till stor del är det nog så för jänkarna också.
Visst finns det säkert en hel del entusiaster som älskar amerikansk fotboll – men säkerligen en lika stor del, av de närmare 140 miljoner tittarna, tycker bara det är en kul händelse.
Och jag förstår att det blivit så i USA. Super Bowl Sunday är som en högtidsdag där vänner
samlas, umgås och äter och dricker gott.
Och just ja, kollar på den där matchen också.
Men i Sverige då? Där har vi inte den kulturen. Sporten existerar knappt. Okej åtta lag huserar i den högsta serien och sen finns det fyra olika division I-serier.
Å andra sidan är det inte jättesvårt att få vara med på den nivån. Inte för att kasta sten på Luleå Eskimos, men laget åstadkom inte en enda poäng innan laget valde att lägga ner sin verksamhet sista säsongen
i ettan. Rent tekniskt skulle säkert jag och mina gäster på Super Bowl-kvällen på söndag kunna starta ett lag som hade hävdat sig lika ”bra” på samma nivå.
Problemet är bara att vi blir lite för få. Tyvärr kan mitt ensemble inte riktigt leva upp till den median som existerar borta i staterna. Där är nämligen 17 personer ett medelvärde för en Super Bowl-fest. Vi har en bit att jobba för att nå upp i de siffrorna – men så har ju inte heller kulturen riktigt satt sig här än.
I framtiden skulle jag gärna bevittna en Super Bowl på plats. Bara för att få känna atmosfären och ta del av spektaklet. Satt och kollade lite sista minuten-biljetter och vi snackar summor i nivå med en månadslön. Då har jag ändå inte räknat in själva flygresan. Ändå kändes det rimligt – av någon konstig anledning. Kan bara konstatera att Super Bowl gör konstiga saker med en. Nästa år får jag säkert för mig att ta sms-lån, eller något annat idiotiskt för att finansiera det hela.
Men vem kan protestera mot tanken? Jag menar, hur intressant är det inte att se vilka stjärnor som levererar under så hård press som Super Bowl. Med över 100 miljoner tittare är det oftast bara de mer rutinerade pjäserna som kan hålla nerverna i styr.
Sen finns det några lite mer ”loose canons” som gärna tar saken i egna händer och riskerar hela föreställningen.
Då tänker jag så klart på halvtidsunderhållningen. Madonna satte en hög ribba i fjol för Beyonce att nå upp till i år. Medan en sådan som Janet Jackson helt klart satte jaget före laget med ett bedrövligt klädval som stal all uppmärksamhet år 2004.
Men vem bryr sig om det?, kanske ni undrar.
Jo, uppenbarligen fler än de som bryr sig om allt det andra. Halvtidsunderhållningen hade
faktiskt fler tittare än matchen i sig i fjol.
Nåja, vissa sympatier måste man ju känna under finalen också för att höja spänningen en del. Så jag väljer att hålla tummarna för 49ers – tänk vilken framgång det vore för San Francisco att Giants först sopade hem fyra raka matcher i baseballens World Series och sedan även få vinna Super Bowl. Där snackar vi en stad i fest.
Samtidigt lär Baltimore Ravens göra allt i sin makt för att stoppa en ”Frisco-double”.
Något experttips för utgången av den här matchen kan jag tyvärr inte komma med – den kunskapen besitter jag inte. Däremot kan jag med all säkerhet säga att doritos är en vinnare.
Men då pratar vi om vilket snacks som tar hem mästartiteln.