Singer-songwritern Melissa Horn sa i en intervju med SVT kring årsskiftet att hon skriver de flesta av sina låtar sent på kvällen. Det är först då omgivningen är tillräckligt stillsam.
Även om jag inte producerar låttexter själv så kan jag bara hålla med.
Är det någon tid på dygnet hjärnan jobbar som bäst är det efter midnatt.
Vanligt scenario på dygnets småtimmar:
Jag kryper ner under täcket, försöker sova, men inser att det finns alldeles för mycket att tänka på för att slappna av.
Till exempel att jag sover alldeles för länge. Säkert två timmar mer än gemene man. Alltså 730 timmar mer på ett helt år - eller 30 dagar om man översätter det.
Så på ett år sover jag bort en månad när andra är vakna. Gör som björnarna och går i idé. Tanken skrämmer, gör det ännu svårare att somna och jag skriver kontrakt med mig själv att ta tag i livet. I morgon.
Jag ser motivationsvideos med Eric "The Hip Hop Preacher" Thomas och tänker "nu vänder det, nu ska jag göra något vettigt av de timmarna".
Till en episk musikslinga frågar han: "How bad do you want it?" (Hur gärna vill du nå det?). För mig själv mumlar jag: "Really bad" (Väldigt gärna).
Eric Thomas har myntat "Du kan bara nå framgång när du vill nå det lika gärna som du vill andas".
Det är väl just där problemet ligger.
För varje morgon ringer klockan 11, det blir en timmas snooze på det. Går till jobbet, kommer hem sent och tänker "i morgon ska det ske på riktigt".
Hamsterhjulet spinner vidare. Jag vill inte nå den framgången lika gärna som jag vill andas. Jag vill egentligen inte nå framgången "really bad", jag vill bara nå det utan att lyfta ett finger.
Den svenska nöjdheten skulle vissa kalla det. Vi är glada över det vi har just nu. Lagom framgång duger gott, varför sträva efter sådant som just för tillfället är utom räckhåll?
Fel. Vill du ha något kan du alltid nå det.
Jag lever efter principen att vem som helst kan bli vad som helst. Ingen dröm, inget liv, inget yrke är omöjligt att få. Allt som krävs är motivation.
Uppenbarligen faller min motivation kraftigt när det handlar om att sova färre timmar.
Däremot har jag sedan 13 års ålder strävat efter att en dag bli sportjournalist. Jag kunde inte tänka mig något roligare yrke i hela världen (kalla det dålig fantasi om ni vill). Tio år senare skrev jag kontraktet för min första fasta anställning.
Där saknades inte motivation. Jag visste vad jag ville och satsade stenhårt på det.
Jag har nått den framgång jag som 13-åring hoppades få en dag. Nu ligger nya mål i röret - än så länge ganska hemliga projekt. Men om det så tar tio år att nå det så vet jag att med hårt arbete kommer man dit så småningom.
Och eftersom det rör sig om skrivande projekt följer jag Melissa Horns råd och jobbar på natten.
Att nå mina nya mål trumfar att ha ett liv med vanliga dygnsrytmer och rutiner.
Det gäller att välja vilken framgång man helst vill nå och satsa på det fullt ut.
Och fråga sig själv: "How bad do you want it?".