Den 14 januari är det dags för den svenska Idrottsgalan 2013.
Alla Sveriges världsstjärnor är där - eller hur var det nu?
När jag läste vilka som var nominerade till priset som årets manliga idrottare i Sverige blev jag förvånad.
Rolf-Göran Bengtsson (ridsport/hoppning), Håkan Dahlby (skytte), Zlatan Ibrahimovic (fotboll) och André Myhrer (alpint) fanns bland de nominerade - men inte världens bäste hockeymålvakt Henrik Lundqvist.
Jag fattar inte riktigt hur juryn har tänkt.
Efter att ha spånat på ett bra svar kom jag fram till att de helt enkelt måste ha glömt bort honom - och det är ju en skandal i sig.
Henrik Lundqvist spelar i NHL-laget New York Rangers och stod för en imponerande säsong.
Vid NHL-awards i juni fick han pris som bäste målvakt i världens bästa hockeyliga. Han var även en av tre nominerade till priset som ligans mest värdefulla spelare samt bäste spelare enligt NHL-lirarna själva.
Lundqvist är troligen Sveriges näst störste manlige stjärna efter Zlatan Ibrahimovic.
Och på min lista petar han definitivt Håkan Dahlby. OS-silver är inte guld och en femteplats på världscuplistan är inte tillräckligt bra.
Att Zlatan är där är givet, likaså André Myhrer som vann den totala slalomcupen 2012.
Rolf-Göran Bengtsson är jag mer tveksam till men han hade varit fyra på min lista. Om han kunnat ställa upp ordentligt i OS hade han troligen varit självskriven. Men att vara rankad etta i världen i tio månader är en bedrift i sig.
En till förklaring till att Lundqvist inte är nominerad kan vara tidsskillnaden. När NY Rangers spelar sina hemmamatcher i Madison Square Garden är det ju natt i Sverige.
Sen handlar nog mycket om kunskap - eller rättare sagt okunskap och troligen brist på intresse bland personerna i den Svenska Idrottsakademin.
Genom åren har ishockeyspelarna blivit bortvalda - men först efter att de har blivit nominerade.
2004 blev Peter "Foppa" Forsberg visserligen nominerad till årets manlige idrottare. Men trots att han då var världens i särklass bäste ishockeyspelare fick han inte motta något pris på Idrottsgalan.
Nicklas Lidström är landets och kanske hela världens bäste back genom tiderna. Utmärkelserna har haglat över honom på andra sidan Atlanten - men på hemmaplan har det inte räckt långt.
Tvillingbröderna Sedin är ännu ett exempel.
Om man tittar på de som vunnit pris som årets manlige idrottare sedan millenniumskiftet är det oftast individuella idrottare som tar hem utmärkelsen.
11 av 13 pris har gått till en sådan - undantaget är när fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic vann 2008 och 2010 - och hans framgångar kan ingen blunda för.
Det är troligen lättare och bekvämare att betygsätta en enskild idrottare än en lagidrottare.
När Björn Lind vann 2007 gjorde han det på egen hand, ingen vallare eller träningskamrat syntes till.
När Henrik Lundqvist lirar hockey är det ju ett helt lag som hjälper honom till framgång i 82 matcher. Hans räddningar kanske inte är värda något - framgångarna är kanske lagkamraternas förtjänst.
Om vi ska återgå till Zlatan.
Han kan ju nästan ses som en individuell lagidrottare. När svenska landslaget spelar är det ju egentligen Zlatan mot något land. Som i onsdags när Zlatan vann med 4-2 över England.
Summa summarum - Svenska Idrottsakademin kan inte ishockey.