För ett otränat öga kan pingis te sig rätt löjligt.
Stora karlar som hukandes och krokiga vevar runt över bordet med ansikten förvridna av koncentration, gärna iförda alldeles för små shorts och tröjor som ofta är sprungna ur den tyska designen.
Det vill säga; tio apor har fått varsin pensel och obegränsat med färg. Därefter kastas de in i ett litet rum tillsammans med ett gäng tröjor, en vecka senare släpps de ut och kvar i rummet ligger nästa års kollektion av pingiströjor.
Man har liksom inte varit en pingisspelare innan man haft ett saftigt kaskadspyemotiv mitt på magen.
Fula kläder, visst.
Men för ett tränat öga är pingis mycket mer än så.
Det är där de största lirarna, de största förlorarna, de största vinnarna och de största galningarna huserat. Det är även där de stora skandalerna ligger och bara väntar på att bli omskrivna.
Jag tänkte ta och berätta om en av dessa.
Under en period skulle man limma om sina gummiplattor. Syftet var att få mer fart och skruv i sina plattor eftersom ämnen i limmet reagerade med gummit.
Låt oss för enkelhetens skull säga att vi berusade gummiplattorna, fick dem att släppa loss, och ju fullare plattorna var desto bättre trodde vi oss bli.
Den aktiva ingrediensen hette trikloretylen.
Ett mycket farligt och cancerframkallande vätska som användes inom industrin och av de mer hårdkokta sniffarna.
Kort sagt, det var livsfarligt och är i dag förbjudet att sälja i den öppna handeln.
Men det är nu det.
Överallt på 80- och 90-talet satt det små pingislirare och limmade med det cancerframkallande limmet. Limoset var ständigt närvarande under en pingistävling.
Men inte nog med det.
För att bättra på egenskaperna i gummit kunde man blanda i ren trikloretylen i limmet.
Jag minns än i dag när jag gick på färghandeln för att inhandla trikloretylen, jag var väl 13 år. Säljaren frågade vad jag skulle med det till.
– Blanda i pingislimmet.
– Jaså, jaha.
No problem.
Därefter var 13-årige Anders ägare till två liter fullständigt livsfarlig vätska som jag ämnade andas in ett par gånger i veckan. Ingen i idrottssverige reagerade när det satt barn och sniffade in farliga ångor till höger och vänster.
Hejbara.
Så småningom förbjöds trikloretylen i pingislim men det fuskblandades till höger och vänster ett bra tag.
När jag nu, bra många år senare, googlar trikloretylen+pingislim för att kolla om någon annan uppmärksammat denna skandal undrar herr Google om jag inte menar trikloretylen+pingislunga.
Tja, kanske är det det jag menar.
Vi får väl se om ett par år.