Oj, oj, oj.
Det är lätt att jag och säkert många andra blir lite bortskämda med länsframgångar.
Varje gång jag besöker ett mästerskap blir jag påmind av journalister från andra delar av Sverige och Norden - vi har förbannat bra idrottare i länet.
Jag var på världscupen i längdskidor i finska Kuusamo före jul och då frågade kollega Egil från Norge hur det kändes att ha två av världens bästa skidåkare från Norrbotten. Jag vet inte exakt vad jag svarade - men något i stil med att det inte kändes så märkvärdigt. Jag är ju van vid att det är så.
Samma visa är det här i Östersund.
Journalisterna är imponerade och möjligen avundsjuka, vad vet jag, på att vi får skriva om guld och medaljer.
Varje gång som jag har besökt en skidtävling med länsduon har jag blivit smått överraskad över vilket intresse det är för Charlotte Kalla och Marcus Hellner. Alla vill ha ett ord med dem.
När de har korsat mållinjen väntar lång tid i intervjuzonen, medan tvåorna och treorna går in
i värmen i prinip ostört.
Och strax därefter vill publiken ta bilder och få autografer.
Än så länge har det bara genomförts ett individuellt lopp under SM-veckan. Men jag blir inte förvånad om både Kalla och Hellner står överst på pallen i dag igen.
Det är nämligen dags för deras favoritdistanser - 10 kilometer skate respektive 15 kilometer.
Inför loppet har jag träffat båda och det är uppenbart att de är inställda på guldjubel.
Men det är inte bara i eljusspåren som Norrbotten håller fanan högt. Jag säger bara Petter Nårsa - vilken uppvisning 19-åringen hade på Jämtkraft Arena under torsdagen.
Det var tredje gången i mitt liv som jag bevakade en stadioncross för Norrbottens-Kurirens räkning. Vilket drag det är på läktarna varje gång.
Jag har aldrig varit någon mekaniker och jag vet knappt var tändstiftet sitter på farsans Lynx 5 9:a.
Men rackarns vilken underhållning skotercrossförarna bjuder på och framförallt Moskoselföraren Petter Nårsa - här behöver man inte kunna skoterns motor ut och in för att ryckas med.
Nårsas uppvisning inför drygt 4.000 åskådare var något i hästväg.
Han körde två kvalheat, semifinal, final och vann samtliga. Och varje race var olikt den andra. I ena loppet var 19-åringen utanför banan i starten och till och med speakern räknade bort honom. Men ett varv senare hade han kört om alla framför sig i ett svep - det är klass.
Han är inte den mest välväxte föraren. Men vilken råstyrka han måste besitta, tänk att sitta på skotern varv för varv och pressa sig genom kurverna.
Sen blir det väl inte direkt lättare när man ska styra skotern över hoppen och landa perfekt 30 meter längre bort.
Nä, Petter Nårsa är på väg mot något stort. Och det kan vara läge att hinna se honom tävla i år. Nästa säsong kan jag nästan lova att han är i USA och tjänar stora pengar på sin sport - så bra är han.
Till sist får vi inte glömma bort Piteå Elits silver i teamsprinten. Att Jesper Modin tillhör Sveriges och världens bästa sprintåkare visste de flesta sedan tidigare. Men att Johan Westerlund skulle överraska och köra skiten ur konkurrenterna var en skräll.
Jag tar på mig en del av äran - det kan vara så att jag gav honom tändvätska.
Det var nämligen så att jag träffade Westerlund dagen före loppet. Vi började prata minnen och jag sa till honom att det ska bli kul att se honom få TV-tid under veckan.
Westerlund skrattade gott och visste vad jag syftade på. Under förra årets SM och även för något år sedan satte Piteååkaren färg på sprinttävlingarna genom att köra stenhårt från början, för att sedan krokna strax innan upploppet och se konkurrenterna glida förbi.
Den här gången höll det nästan hela vägen. Men efter loppet firade Johan Westerlund sin silvermedalj likt en guldmedalj. Det var sann glädje.