VM-krönika: En fallerande Fyrbackslinje

1-0-målet är utan tvekan John Terrys och inte Matthew Upsons, en enkel regel för mittbackarna är att falla så länge bollen är "lös"/i luften. I helvete att bollen ska kunna gå över Terry när passningen slås 70 meter ifrån honom, sedan ska självklart Upson, Johnson och Cole täcka upp bakom honom. Stora problem hela matchen igenom i ytan bakom stötande mittback, så fort Terry eller Upson kliver upp sätter tyskarna in bollen i ytan bakom. Upson revanscherade sig något genom ett fint nickmål och sedan kommer det katastrofala domslutet att inte godkänna Lampards kvitteringsmål som självklart för tankarna tillbaka till 1966 som för övrigt varenda krönikör världen över kommer att nämna. Matchen avgörs på en fantastisk omställning av Tyskland, vi kan kritisera Barrys bolltapp, prioriteringar
i försvarsspelet och varför James ligger ner när skottet avlossas, men faktum är att omställningen är fotbollsgodis där tyskarna tar sig från eget straffområdet till avslut på två passningar. God natt England och ert jävla dåliga försvarsspel. Prestige och mode är dagens fotboll. Självklart är samtliga åttondelsfinaler otroligt intressanta matcher, dock finns det några matcher som betyder "mer" än övriga. Det går inte att frångå prestigen i matcherna Tyskland-
England, Brasilien-Chile och Spanien-Portugal. Uruguay vann sin åttondelsfinal mot Sydkorea i en otroligt underhållande match, redan efter dryga
60 sekunder kunde resultatet varit 1-1. Ett smart Uruguay med en erfaren förbundskapten Oscar Tabarez har valt att spela med en liknande uppställning som Maradonas Argentina (4-3-1-2) med en forward i hålet mellan mittfält och forwards. Diego Forlan har hunnit bli 31 år och med sin rutin klarar han av nummer tio-rollen på fantastiskt sätt, även modigt att våga spela med Forlan
i denna roll då han i grunden är en utpräglad hög forward som enbart varit tänkt som målgörare, men i den nya rollen mer får agera framspelare. Konstellation med Cavani och Suarez påminner också om Maradonas Tevez och Higuain. Mode! Som jag tidigare nämnt så finns det även "mode" inom fotbollen, kan detta möjligen vara det nya som kommer att slå igenom, nämligen att spela med tre forwards och samtliga i en central utgångsposition. Detta kräver dock otroligt mycket av mittfältarna bakom, många löpmeter måste tas och stora ytor måste täckas upp. Det finns olika alternativ att ställa upp mittfältet, tar vi Argentina som exempel spelar de en yttermittfältare, Angel Di Maria, och sedan två centrala mittfältare
i Mascherano och Veron. För att lyckas krävs att Di Maria centrerar i försvarsspelet för att inte lämna allt för stora ytor till motståndarna. Högersida ansvarar högerbacken för. Ser vi hur Uruguay spelar så är
utgångsläget att spela med tre centrala hårt arbetande mittfältare och sedan flytta över på bollsida i anfallssida. Detta är ett spelsystem som tidigare används flitigt i serie A och mest framgångsrikt med Zidane som nummer tio framför Dechamps, Di Livio och Jugovic. Jag ska vara ärlig och säga att det var skönt att Ghana vann mot USA. USA får gärna vara bra i hockey och basket men that’s enough liksom. Sen är det självklart kul att Afrika som för övrigt återigen gjort ett fiasko-VM ändå får en nation som har möjlighet att gå riktigt långt. När denna krönika skrivs är ännu inte Argentina-Mexiko påbörjad.

VM-krönika: En fallerande Fyrbackslinje

Underhållning är från och med nu en förkortning av åttondelsfinalen mellan Tyskland-England. Trots att britterna försöker att spela otroligt organiserat försvarsspel så misslyckas backlinjen fullständigt.