Vi får backa bandet till maj i fjol för att ge en fullödig bakgrund till resonemanget.
Kalix Bandy har precis förstärkt truppen med finske landslagsstjärnan Antti Ekman och ryske mittfältsgeniet Petr Shirokov.
Klubben andas optimism, drömmer om slutspel och tror sig ta 6–8 poäng fler än säsongen innan.
Vad Antti Ekman går för vet klubben. Säsongen 2009/2010 kom han sjua i elitseriens skytteliga med 35 fullträffar i HT Bandy.
Shirokov är däremot ett mer osäkert kort, men Kalix kassör Henrik Eriksson bedömer honom som "mycket kvalificerad elitspelare" och "starkaste speluppläggaren sedan Konstantin Zaletaevs dagar".
Samtidigt tippar assisterande tränaren Andrei Nuzhdinov, väldigt optimiskt, att laget ska ta sig till SM-final. Visst – ett uttalande som samtliga, inklusive övriga Kalixledare, tar med en nypa salt eller två. Men ändå. Riktningen är utstakad, och den är framåt.
Tre raka vinster i inledningen av serien gör inte saken sämre.
Men sen tar det stopp på segertåget.
Med den starten, de värvningarna, och det självförtroendet var det svårt att tro att Kalix skulle behöva slåss för att undvika kval.
Så vad gick snett på vägen?
För bra start? Nja. Jag köper inte sånt resonemang. Dessutom är det högst anmärkningsvärt att Kalix – med sina usla förutsättningar tidigt på säsongen – överhuvudtaget kunde göra såna fina resultat redan i oktober. Om något borde laget bli bättre ju längre serien lider.Här kan jag väl snabbt och utan större utsvävningar återigen poängtera vikten av en bandyhall snarast. Det kommer vara skillnaden på elitspel eller inte i framtiden.
Då ser jag snarare uppblåsta förväntningar som en anledning till att det känns lite tvetydigt med ett sånt här slut på säsongen. Även om målsättningen var att klara kontraktet, så har fokus utåt varit på drömmen om slutspel.
Jag ser också förväntningarna på nyförvärven som en liten bov i dramat. Ekman har gjort 19 poäng den här säsongen. Inte i närheten av rekordåret i HT, men då har han och andra sidan spelat halv istället för mittfältare. Han har varit godkänd överlag och var faktiskt en av spelarna som klev fram mest i ödesmatchen mot Villa.
Förväntningarna har däremot varit för stora på Shirokov. Jag var inne på det redan i omgång fem. Att ryssen fyllde ut en alldeles för anonym roll. 38-åringen har inte varit någon stjärna, han har inte varit en kvalificerad elitspelare och han har inte varit Kalix bästa speluppläggare – ens i årets upplaga. Tre mål och ett assist var vad ryssen bjöd på. Trots att han dragits med en axelskada är det inte godkänt.
När klubbens elitserieexistens på sätt och vis stod på spel fick Shirokov inleda på avbytarbänken och bidrog sedan inte med mycket väl på isen.
Det är så klart inte en spelares förtjänst eller fel att säsongen blev som den blev. Tyvärr för Petr Shirokovs del symboliserar han på sätt och vis drömmen som aldrig uppfylldes i Kalix.
Trots det har alltså Kalix tagit ett kliv framåt den här säsongen. De har inte lyckats ta 6–8 poäng extra. Det blev 18 istället för 13 som i fjol. Men det är faktiskt föreningens främsta resultat på de tre senaste elitseriesäsongerna. Att det sedan inte är i närheten av att räcka till slutspel beror på att det krävts så oerhört mycket mer i år för att ta sig dit.
Villa Lidköping är ett av lagen som tog de sista slutspelsplatserna. Även utan stjärnorna David Karlsson och Daniel Andersson – som tillsammans gjort mer mål än Kalix som lag – visade Villa att det är klasskillnad.
Det är bara att inse att en tabellplacering i ingemansland är maximal utdelning för Kalix den här säsongen.