Peter Öqvist värvades till BC Luleå inför förra säsongen och efter lovande grundserie började det lukta lite guld.
Men slutspelet blev ett stort fiasko.
Den här säsongen började sådär och jag såg ett nytt misslyckande framför mig. Värvningarna Toni Prostran, Anton Saks och Nikita Meshcharakou lyfte inte laget samtidigt som Alex Wesby såg tröttare ut än sengångare.
Men den senaste tiden har fått mig att helt tänka om och jag imponeras av Öqvists arbete. Rom byggdes inte på en dag och så är det med ett lagbygge också. Nu har han fått laget till en helhet och framför allt fått igång sin viktigaste spelare, Toni Prostran.
Det som fastnat på min näthinna är segern mot Borås i slutet på januari. Det kan ha varit den bästa matchen sedan klubbens storhetstid. Åtminstone en av dem.
Samspelet mellan Toni Prostran och Jaraun Burrows var som taget ur en sådär dålig, men ändå helt fantastiskt, sportfilm. Efter en hemsk start blev det ett lyckligt slut och publiken kunde aldrig sluta le. Sedan dess har Luleå inte förlorat och trots att insatserna mot Norrköping tidigare under säsongen inte varit bra finns alla förutsättningarna där i kväll.
Jag är helt säkert på att coach Öqvist har räknat ut allt i minsta detalj. Jag har nog aldrig träffat en tränare som är så uppslukad av sin sport. Det är sådana människor som vinner guld.