Luleå hade chansen, men tog den inte. Radarparet Jaraun Burrows och Toni Prostran, som hittade kemi och briljerade i grundserien, gick inte att känna igen. Duon var iskalla och fick inte igång laget. Det var energilöst, slarvigt och inställningen som nyckelspelarna visade upp var inte vacker.
Luleå spelade för en semifinalplats – men det kändes som en obetydlig grundseriematch.
Men det var inte nattsvart.
Och då tänker jag på Adam Rönnqvist.
Med tio sekunder kvar av första perioden sänkte Rönnqvist en monstertrea och kunde inte låta bli att håna motståndarna. Luleåguarden gjorde en gest med handen mot Uppsalaspelaren Mannos Nakos och åkte på en teknisk foul.
– Det var onödigt, men jag ville visa Mannos var skåpet skulle stå, sa Rönnqvist i halvtidspausen.
Jag tror inte coach Peter Öqvist var så nöjd, men Rönnqvist blev nog förlåten ganska snabbt då 25-åringen fortsatte sänka poäng och bar laget på sina axlar.
Men Rönnqvist var för ensam samtidigt som bröderna Person glänste. Nu väntar en femte och avgörande match i Luleå och då hoppas jag att Rönnqvist får stort förtroende. Burrows och Prostran har en hel del att fundera över.