Under 22 omgångar har LF Basket sträckt sig sömnigt efter signalen och fingrat på "snooze".
Sedan kom en amerikansk forward in.
Han sprang in i motståndare, dundrade ut från planen och öppnade munnen.
Försök sova sött efter den väckarklockan.
Det är svårt att jämföra Kodi Augustus intåg i LF Basket med någon annan amerikansk värvning.
För det första haltade han in med en stukad fot och kunde inte träna, sedan satt han på bänken och himlade med ögonen under lagets första matcher och när han väl fick starta behövde han bara tolv minuter på sig att bli utfoulad.
Tre offensiva fouls – debuten var minst sagt aggressiv och högljudd och det här var en snubbe som inte bad om ursäkt för sig.
Jag skulle tro att 90 procent av LF Baskets spelare hade bett om ursäkt eller sågat sig själv efter en sådan debut. Inte Kodi Augustus.
Först sågade han Fredrik Joulamo för att han inte plockade ut honom från planen då han var trött och hade foulproblem. Sedan sågade han lagets kommunikation, inställning – allt.
Pang, pang, pang, pang.
Plötsligt spärrade elva spelare, två tränare och en klubbledning upp ögonen på vid gavel.
Brinner det? Har jag en isbrytare i mitt rum? Vem startade jetmotorn?
Nej, LF Basket – det här är bara den effektivaste väckarklockan ni varit med om.
Jag är den första att hålla med om att det behövdes. Det går inte att använda sig av fågelkvitter och trycka på "snooze" hur många gånger som helst. Det blir lite för enkelt att somna om då.
Men när en ovårdad tvåmetersman klampar in i rummet och håller upp ett ringade oväsen har du inget val.
Öppna ögonen, upp och hoppa – gå till jobbet.
Jag pratade med lagkapten Johan Åkesson och tränare Fredrik Joulamo under gårdagen för att kolla reaktionerna i laget. Vi vet alla att folk reagerar olika när vi är nyvakna.
En del går pliktskyldigt upp ur sängen, fixar sin gröt och rycker på axlarna som en vanlig dag. Andra springer upp, tar på sig arbetskläderna och ser till att komma igång så fort som möjligt.
Men jag tror att den här hemska väckarklockan framförallt väckt irritation.
Efter två matcher i LF-linnet ser det ut som att Kodi Augustus borde ha plockat ut öronpropparna på sig själv innan han började kasta ur sig saker. Här har vi någon som behöver vakna till på riktigt.
Jag gillar hans åsikter och jag gillar att han lyfter ämnet. Men jag tror att det är svårt för hans lagkamrater att köpa hans argument med tanke på att han inte visat någonting på planen själv.
Johan Åkesson sa så här när jag lyfte ämnet med honom:
– Man ska välja i vilken situation man är att säga saker, men jag tycker att han har rätt i sina iakttagelser om vad vissa pojkar gör.
Augustus är däremot inte i någon situation där han har bevisat någonting. Jag tror att det går omkring ett gäng nyvakna och irriterade basketspelare just nu.
– Jag har inga problem med att man tar upp det i tidningen om man sedan har stake att ta upp det med laget också, sa Åkesson.
Men det har han inte gjort?
– Nej, det har han inte. Men det är möjligt att han tänker göra det och det får han gärna göra, det hade bara varit bra.
Att Kodi Augustus kritiserar lagets kommunikation på planen är en sak, det är som att klaga på dåligt försvarsspel – det kan ingen klaga på. Men det som var mest uppseendeväckande med hans uttalanden i måndags är hans irritation över hur spelarna i laget tog en förlust.
"Killarna skrattade på bussen på väg hem, det är inte bra. Det betyder att killarna inte bryr sig, att det inte gör ont att förlora – att det är okej. Vi måste ta det mer seriöst", sa han.
Uppfriskande uttalande av någon som just gjort sin första match i sin nya klubb. Johan Åkesson höll med om att vissa tar förluster för lättvindigt och Fredrik Joulamo erkände att han ibland kan sakna någon som höjer rösten, att det här kan vara bra för laget.
Tänk bara om Kodi Augustus själv hade kunnat gå ut, dunka i 20 poäng och ta 10 returer efter ett sådant utspel. Då hade laget inte bara vaknat – då hade det troligtvis vaknat på rätt sida också.
Nu har vi bara ett gäng med dåligt morgonhumör, samtidigt som mannen med väckarklockan går i sömnen.