Vid sidan av basketplanen tar den svenska landslagsforwarden Ulrica Holmqvist in intryck på ett lite djupare plan. Under tre säsongers tid var 22-åringen utlandsproffs i länder som Slovenien och Tjeckien.
Att vara proffsspelare i de länderna blev en stor omställning jämfört med att vara basketproffs i Sverige. Framförallt under tiden i Slovakien förändrades en stor del av hennes världsbild efter att på nära håll fått se människor leva i fattigdom och utsatta förhållanden.
– Att komma från Sverige gör att man har en helt annan inställning. Östslovakien påminner lite om Rumänien med mycket romer, utsatthet och liknande. Det är klart att det är tufft att komma från ett välbärgat land som Sverige och få se det, säger Ulrica Holmqvist.
Holmqvist bodde alltså då i den östra delen av landet som angränsar till länder Polen, Ungern, Rumänien och Ukraina. Det var då som de stora skillnaderna i människornas förhållanden blev påtagliga.
Nu när hon återvänt till Sverige för att spela med Luleå Basket har Holmqvist ett andra perspektiv på saker och ting.
– När man väl kommer tillbaka i Sverige får man ett helt annat mentalt tankesätt när man sett hur andra kan ha det. Och hur det kan vara så i Sverige också så man blev lite mer givmild när man kom tillbaka.
– Många har det inte lika bra som vi har det här. Man blir bortskämd och alla har en iphone, läsplatta och en ekonomisk standard som är ganska medel här i Sverige. Men i Östslovakien var det ju definitivt inte så utan att komma som svensk och vara van vid en ekonomisk standard som är mycket, mycket högre än där gör ju att man känner mer med dem som inte har samma möjligheter på ett helt annat sätt, säger Holmqvist och fortsätter.
– Det är inte så att man tycker synd om någon. Utan att man själv blir medveten om att man mår och har det väldigt mycket bättre. Jag bodde i Brno (Tjeckien) förra året och det var helt annars. Det är en internationell stad med hundra tusen studenter så det blir en helt annan sak.
Livet somutlandsproffs bjöd även på utmaningar för Holmqvist som basketspelare. Förutom de stora förväntningarna som en importspelare har på sig när de kommer till ett annat land blev språket också något av en utmaning eftersom all kommunikation fick gå via tolk.
– Det är ganska stor skillnad att spela som proffs. Man förväntas ju prestera bra och har väldigt höga krav på sig. Jag är ju fortfarande proffs här också (Luleå) men det blir lite annorlunda, inte minst språkmässigt.
Hur menar du då?
– Bara det här med att prata svenska är väldigt, väldigt skönt. I Slovakien var det inte speciellt många som kunde engelska utan då blir det översättningen efter översättning så man blir lite bortskämd när man kommer hit med en amerikansk coach och alla pratar engelska, säger hon och skrattar.
Holmqvist är en tuff spelare som förväntas spela hårt under korgarna och har tidigare spelat i Telge i damligan där hon även vunnit SM-guld med Jens Tillman som coach. Men valde alltså att nobba sin gamla klubb när det var dags att vända hem till Sverige. En stor anledning till att valet föll på Luleå Basket istället var att klubben satsar på spel ute i Europa.
– Framförallt att man satsar internationellt med Eurocup. Damligan är ju tyvärr inte så jättestark breddmässigt. Det känns kul med ett lag som satsar internationellt. Sverige behöver sättas på kartan.
– Sen gör publikstödet här att det är mycket roligare att spela och ha publiken med sig och så där. Det var framförallt det som lockade.
En annan sak som tog Holmqvist till Luleå var möjligheten att få vara med och slåss om ett SM-guld. Och hon är medveten om att de tidigare framgångarna sätter ribban högt för vad som förväntas av laget även denna säsong.
– Klart att det är press. Alla vill att vi ska prestera och det vill jag också. Vi är här för att vinna så det är självklart, det är inte tal om något annat. Vi är ganska många nya spelare så det kan ta ett tag att få ihop laget men vi är här för att vinna.
Det är något som driver dig?
– Ja. det är det och det är definitivt en av anledningarna till att jag valde att komma hit. Jag vill vinna SM-guld och nöjer mig inte med att spela bara för spelandets skull.
– Jag vill lyfta bucklan i år igen. Det vill jag definitivt göra och att vi som lag också ska få ihop det och känna att vi gjort som lag och göra det med glädje.