En gång är ingen gång. Två gånger är en... Ja, vad är det?
Det enda jag med säkerhet vet är att LF inte har råd att göra en lika platt andra matchhalva. Då är nämligen det roliga slut redan på söndag. I första kvartsfinalen såg LF ut att gå mot en halvkomfortabel seger, solitt försvar blandades med ett anfallsspel där man tilläts göra relativt enkla poäng. Det såg ut som om LF fysade ut sin motståndare.
Sedan kom halvtidsvilan. Med en ledning på tre poäng kunde LF snacka ihop sig i omklädningsrummet, det gjorde även Sundsvall. Och med slutresultatet i åtanke hade Sundsvall en smula bättre halvtidssnack.
Drakarna kom ut och såg ut som om de växt ett par decimeter i paus, helt plötsligt var det LF som blev utfysat. AlexandroSigkounas och "Kino"Burrows som båda varit glödheta under första delen av matchen hamnade i iskylan. Inte ett poäng till från någon av dem i de två avslutande perioderna.
Givetvis fällde det LF. Det och faktumet att varken trepoängsskyttet eller Alex Wesby nådde upp i normal nivå.
Nu åker LF till Sundsvall för att stjäla tillbaka hemmaplansfördelen och man gör det med gott självförtroende. En match är ju som bekant bara en match.
Det är nu upp till bevis för spelare som Wesby och Burrows. Men även för Haukur Pålsson som inte har råd att vara lika överladdad som senast. Egentligen är det bara en spelare som jag vill se göra en liknande insats som senast.
Jonathan Persson.
Där snackar vi utveckling. 22 år gammal och ledde sitt lag i förra matchen. Klok, mogen och ett offensivt hot. Imponerande.
Malin Öhrlund