Vilgot Larsson kommer från en basketfamilj i Nacka med en duktig lillebror och en pappa som representerat Sverige i EM och som har spelat i Alvik och 08 Stockholm.
– Jag har haft en basketuppväxt, men jag har hållit på med andra sporter som jujutsu, simhopp, klättring allt möjligt när jag var mindre. Det var bra, jag tror inte man ska satsa för tidigt på en sport. Man ska spela med glädje och sen får man höja träningsintensiteten och mängden när det kommer till det och man har lust att göra det, annars tröttnar man lätt.
När Larsson var liten var han lagets stjärna, men han har inte alltid varit det vilket gynnar honom idag:
– Jag var väldigt bra när jag var liten, det var mest för att jag kämpade och var intresserad av basket. Sen hade jag rätt tufft ett tag, när alla började växa för jag var rätt sen i växten. Det är något jag fått igen nu, jag har lärt mig att slå i underläge. Nu när jag har växt i mig, känner mig starkare och större tror jag det var en fördel för mig att ha utvecklats sent rent basketmässigt.
Hösten 2014 lämnade han familjen och moderklubben Skuru IK för att flytta upp till Luleå och gå basketgymnasiet.
– Det kändes som ett bra sätt att kombinera studier och basket. Det är en härlig stad och jag fick ett bra första intryck av staden och människorna, säger Vilgot Larsson och fortsätter:
– Både av dem som jobbade där, men också av folk jag träffa på stan, och mammor och pappor till mina kompisar som jag spelat med i landslaget.
Det som utmärker Larsson från resten av 98-årskullen är att han spenderade den senaste säsongen i klubben Joventut Badelona, som ligger i en förort utanför Barcelona. Larsson har därmed testat på den spanska spelstilen.
– Den största skillnaden är att det är mycket mer teknikinriktat. I Sverige är det lite mer fysik och kämpa, samt mer lagspel. I Spanien är det mycket mer individualiserat och spelet bygger i en större utsträckning på ens individuella skicklighet, säger Larsson och fortsätter:
– Just nu spelar jag som en svensk spelare, men man måste kunna behärska båda delarna för att bli en riktigt bra basketspelare och det är därför jag känner att jag får ut mycket av att vara där.
I Barcelona är det också ett helt annat intresse och kultur kring basket.
– Luleå är en basketstad i Sverige, men det är på en helt annan nivå och en helt annan status i Spanien. Rent generellt sett är sport en större grej, på våra vanliga matcher, våra ungdomsmatcher, har vi 300-400 som kollar och på finalerna är det hur många som helst. Väldigt många personer kan basket eftersom det går på TV så det är en helt annan grej, här i Sverige kan de som är intresserade.
En annan sak som skiljer Sverige och Spanien åt är språket, i Spanien har Larsson inte bara stött på ett nytt språk utan två.
– Det är lite klurigt, jag har läst spanska i skolan så jag förstår spanska rätt bra, jag kan också snacka en del nu. Det är lite svårare med katalan, det blir lite av en krock eftersom man hör dem samtidigt hela tiden.
För vilket lag Larsson spelar för nästa säsong är inte bestämt.
– Det är inte helt klart än, jag har kontrakt med min klubb i Spanien. Samtidigt är Luleå en bra plats att vara på och jag har många vänner här, man får väga för och nackdelar. Jag har haft en rätt strulig säsong, valet är inte helt lätt, men jag kommer ta ett beslut i slutet av juni.
Hur är det med din fotskada?
– I mitt kontrakt står det att jag inte får prata med pressen om den.