I helgen träningsspelade Luleå Basket för första gången den här säsongen.
Det blev två segrar mot Östersund inför välfyllda läktare i Luleå Energi Arena.
En av dem som var på plats under söndagen var den tidigare coachen Jens Tillman.
– Jag träffade tjejerna och ville att de skulle se en. Jag var lite orolig och nervös innan, man vet ju inte, men det var bra – skitkul att träffa dem. De verkade glada. Jag tittade på träningen och sedan var jag kvar en timme efteråt och pratade med Barthold, Allis och de andra. Vi pratade lite gamla minnen. Det känns fortfarande som att det är ens tjejer, säger Tillman.
Vad tyckte du om matchen?
– Jag var inte där så länge. Utan deras guard var Östersund ett helt annat lag, så det blev svårt för dem. Sen tyckte jag att hon Antic var bra. Jag gillar henne offensivt – allround och kan löpa in på många olika sätt.
När Kuriren pratar med Tillman är han fortfarande i Luleå och befinner sig i Coop Norrbotten Arena och kikar på vännen Fredrik Gladers lag Luleå Hockey/MSSK. Han berättar att han mår betydligt bättre än de senaste åren och att det kliar i fingrarna nu när säsongen är på väg att dra igång.
– Det är ju nu jag ska göra allt, bygga ett lag och göra om. Fan man älskar ju det.
När kliver du på ett nytt uppdrag?
– Ingen aning. Jättesvårt att säga. Jag mår ju bra nu och har blivit, vad ska man säga, "friskförklarad". De (kliniken Riddargatan 1 i Stockholm) har sagt att jag kan jobba hursomhelst och hur mycket jag vill och även coacha.
Och du har haft anbud?
– Lite grand, men inget som har känts "yes, det där hakar jag på". Jag har tackat nej till allt som är utomlands och det är inte för basketens skull. Utan det är för att jag vill fortsätta träffa dem på kliniken. Det är bra för mig.
Har det gjorts någon utredning?
– Nej. Jag tycker inte det känns viktigt att få ett papper där det står att jag har adhd i en viss grad. Det vet jag att jag alltid har haft.
Du har sagt bort pengar från försäkringskassan, varför?
– Jag var och jobbade på ett läger i Estland med Micke Johansson och några andra coacher och det kändes bra. Varför ska jag hålla på och tjuva till mig massa pengar och bara låtsas vara sjuk och må dåligt när jag egentligen mår bra? Jag har ingen bostad, men jag har det bättre än 95 procent av världens befolkning. Ska jag då vara ett offer?