En liten forward.
Så är beskrivningen på position nummer tre i basket.
Nyförvärvet Anton Saks har helst den rollen. Och tack vare sin längd har han firat triumfer som trea i basketligan och även representerat det svenska landslaget vid 14 tillfällen.
– Eftersom att jag är en ganska lång trea får jag ofta övertag längdmässigt. Jag tycker om att gå in och ”posta” när jag spelar mot kortare spelare – det är en styrka jag har, säger Saks som under sina sju säsonger i Norrköping Dolphins växte ut till en viktig rotationsspelare i klubben och hjälpte laget till två SMguld (2010 efter finalseger över Plannja och 2012).
– Jag kan bidra med lite av varje – men framför allt genom att spela hårt i både försvar och anfall. På senare år har jag fått hjälpa till en del i returtagningen.
Saks är uppväxt i Östergötland.
Redan i lågstadiet började han spela basket – men på position ett.
– Jag började växa ganska sent och inledde som pointguard. Men sen blev jag helt plötsligt lång och långsam och fick byta position, säger han.
– Som liten spelade jag i Svärtinge utanför Norrköping. Och sen blev det Dolphins efter det.
BC Luleå är hans andra seniorklubb i karriären.
– Jag har spelat i Dolphins under hela mitt liv och det är klart att det känns lite konstigt att byta klubb – men det känns ändå bra, säger Saks.
Den här säsongen blir en slags omstart för 26-åringen som har fått sina två senaste år förstörda av skador. Två opererade hälsenor är orsaken till att han inte har spelat match sedan den 11 april 2013.
Tanken var att den landslagsmeriterade forwarden skulle göra comeback i Norrköping.
Men när han kom in på Luleå tekniska universitets ekonomilinje tog han kontakt med BC Luleås coach Peter Öqvist som nappade direkt.
– Även om jag inte har spelat så har jag hyfsat bra koll på ligan och spelarna. Jag har inte nördat in mig helt när jag gått skadad – men jag var på alla Dolphins hemmamatcher förra säsongen,
säger han och fortsätter:
– Jag har bra koll på mina lagkamrater. Jag har mött flera och sen har jag fått bra intryck av hela truppen.
Han lämnar en baskettokig stad för en annan.
– Här är nog intresset större än hemma i Norrköping tror jag. Det är väl sämre än under storhetstiden – men förhoppningsvis kan vi ändra på det.
Ditt efternamn är inte jättevanligt, var kommer det ifrån?
– Det är estniskt. Farmor och farmor är därifrån, säger han och fortsätter:
– Pappa hette Saks och när han och mamma gifte sig tog de Saks som efternamn. Det var inte så roligt att heta Saks när jag var liten – man blev nästan retad i skolan – nej, så var det inte riktigt. Men nu tycker jag att det bara är roligt att ha ett efternamn som är ovanligt. Nu är det bara positivt.