Aili lämnade den tjeckiska proffsklubben Brno i vintras och återvände till Udominate i baksetligan. Efter finalförlusten mot Northland Basket i mars valde hon att förlänga sitt kontrakt med Umeålaget i maj.
Men det kan bli hennes sista säsong i karriären.
Guarden har spelat med en stressfraktur i foten sedan i höstas och har fortfarande stora problem med skadan. Hon missade EM i somras och det var på tal om en avancerad operation.
– Det är min sista utväg. Det är en jättetuff operation och det finns inga garantier för att man kan fortsätta spela efter den. Det är mitt absolut sista alternativ om det inte bli bra, säger hon.
Läkarna har sagt åt 27-åringen att vila i tre månader. Nu har det gått två och en halv.
– Det känns lite bättre nu men jag har vilat länge. Jag har vilat helt från all belastning för att se om det blir bättre så jag kan spela den här säsongen utan att det gör för ont.
Den 21 augusti får hon börja träna igen, men det i lugn takt.
– Det kommer bli en tuff försäsong för mig och det enda jag kan göra är att hoppas, säger hon och forstätter:
– Jag har haft mycket skador de senaste fyra åren och det är verkligen tufft att behöva anpassa träningen hela tiden. Jag spelar basket för att jag älskar det och vill kunna göra det fullt ut. Som person har jag svårt att göra något i halvfart.
Funderar du på att avsluta karriären?
– Jag är inställd på att köra den här säsongen, sen får jag se vilket beslut jag tar och om foten håller. Om jag har för ont måste jag överväga operation. Jag får ta det pö om pö och se hur det går.
Hur har den här skadan påverkat dig?
– Det är jobbigare mentalt än fysiskt. Man är van att ha lite ont här och där, men det tar på psyket när kroppen inte fungerar som man vill.
Aili har träffat en fotspecialist och har ett träningsprogram som hon följer.
– Det blir mycket simma för min del och jag lär få fortsätta med det ett tag framför.
Hur ser Udominate på din situation?
– De är medvetna om den och vet att jag kommer behöva anpassa träningen. Min försäsong kommer inte bli som vanligt, men de är med på tåget.
Trots den jobbiga situationen försöker hon blicka framåt.
– Jag hoppas att jag är på väg mot rätt håll. Min magkänsla säger det, så jag hoppas verkligen att den är rätt.
0920-26 29 35