31-årige Christoffer Bernspång beskriver sig själv som en oduglig fotbollsspelare.
- Jag vet inte hur många matcher jag gjorde på planen, men jag gjorde nog fler vid sidan om, säger han.
Bernspång insåg sin begränsning och lade av tidigt med fotbollen (1998). Sedan gick han ett par år och funderade över sitt nästa karriärval.
- Jag gick runt i ett mellanläge och visste inte riktigt var jag skulle ta vägen i mitt liv, säger Bernspång.
Men under vintern 2002 fick han veta att Örebro universitet skulle starta en tvåårig akademisk fotbollstränarutbildning.
- När jag fick nys om det tänkte jag bara: "Fy fan, det där vill jag göra. Det känns klockrent", säger Bernspång.
Medaljen i fickan
Nu, drygt åtta-nio år senare ångar han inte sitt beslut.
Under sommaren fick Bernspång förmånen att arbeta som videoanalytiker för det svenska damlandslaget i fotbolls-VM.
När vi sitter och snackar tar 31-åringen upp VM-medaljen ur fickan och säger: "Den här bronsmedaljen känns som det första riktigt konkreta beviset på att jag har gjort något vettigt inom fotboll".
Norrbottens-Kuriren träffar Christoffer Bernspång på Boden arena. Där ägnar han många timmar per dag när han inte är ute i världen med något av Sveriges landslag.
- Som helhet jobbar jag ungefär 50 procent hos svenska fotbollsförbundet. Under hösten hade det kunnat vara mycket mer, men det är mer mitt samvete mot det jobb jag gör i Boden som styr hur ofta jag kan vara borta, säger Bernspång som även har ansvaret för Bodens BK:s juniorlag.
- Jag har varit i BBK sedan jag avslutade min utbildning 2005. Undantaget 2009 när jag var videoanalytiker i Hammarbys allsvenska lag och förra sommaren var jag tjänstledig och jobbade på förbundet i tre månader.
Ingen heltidsanställd
Under årens lopp har han varit med och skolat in spelare som Philip Olofsson (Elfsborg) och Fredrik Espling (Glasgow Rangers).
Men det är jobbet som videoanalytiker som har tagit upp allt större del av hans liv - ett sällsynt arbete inom den svenska klubblagsfotbollen.
- I Sverige är det väldigt begränsat. Mig veterligen finns det ingen klubb i landet som har en videoanalytiker anställd på heltid, säger han.
Bernspång menar att Sverige ligger långt efter många länder i övriga Europa.
- I Premier League är det helt annorlunda, det går knappt att jämföra. Ett
exempel är Manchester City som har nio heltidsanställda på analysavdelningen. Svenska klubbar har något att lära från de europeiska klubbarna. Jag har besökt ett par mindre klubbar (Fulham och Tottenham) och de har två anställda vardera och det känns ju som att klubbarna på den nivån kan ju inte ha fel, säger han.
"Skiter i allting"
- Manchester City är väl ganska extrema. De har ju hur mycket pengar som helst, så de kör ju bara. De skiter i allting och bara kör på (skratt). I Sverige har man inte samma ekonomi, står en klubb och funderar på vad de ska göra så väljer de nog hellre att lägga 20.000 kronor extra i månaden på en bättre spelare.
Christoffer Bernspång har inget problem att erkänna att han är en fotbollsnörd.
- Det har jag alltid varit. Men när jag själv spelade hade jag aldrig någon uppfattning för spelet taktiskt sett och ingen vidare teknik. Den kvalitén jag hade som spelare var att kunna springa mycket och kunna förstöra en match för en motståndare, säger han.
Men sen blev du en analytiker...
- Ja, men man kan lära sig saker mellan man slutat spela tills man tar ett annat uppdrag. Det blev stor skillnad när jag gick utbildningen i Örebro och fick förståelsen.
Vägen till sommarens fotbolls-VM i Tyskland har gått via bland annat Bodens BK (tränare) och Hammarby (videoanalytiker).
De senaste åren har han även hjälpt Sveriges olika pojklandslag.
- Det jag huvudsakligen gör som videoanalytiker är att jag filmar landskampen i huvudsak och utifrån det plockar jag fram en del olika bitar. Förbundskaptenerna använder mig som en slags fjärrkontroll och ber mig ta fram olika sekvenser från matchen, säger Bernspång.
Filmsekvenser
Det kan exempelvis vara taktisk feedback om lagets insats. Eller individuell fakta på alla spelarnas involvering med boll under en match.
- Det kan handla om dueller, press-situationer, djupledslöpningar och sådana saker knappar jag in. Det är för att varje spelare ska ha möjlighet och tillgång att ge sig själv feedback och utvecklas. Det brukar landa i en filmsekvens som blir mellan 10-18 minuter, säger han.
Karlägger motståndaren
Under 2011 har Bernspång hunnit med en mängd landslagsamlingar med P93- och P95-landslaget. Men framför-allt har han hjälp det svenska damlandslaget inför och under fotbolls-VM i Tyskland.
Där kartlade han både sitt eget landslag och motståndarlagen.
- I somras fick jag väldigt mycket positiv feedback av spelarna och det var roligt, säger Bernspång.
31-åringen ger ett konkret exempel på hur det kunde gå till under sommarens turnering - spelarens som behövde information var ytter-backen Sara Thunebro.
- Innan semifinalen mot Japan kom hon och ville ha en repetition om hur de
spelade. Och jag gick igenom hur de spelar taktiskt och hur spelaren som hon skulle ställas mot på vänsterbacken skulle uppträda. Jag berättade att japanskan ofta startar brett, för att sedan smyga upp och möta, säger han.
- Jag sa åt Sara att ha tålamod och ligga kvar i linje med backlinjen. Hon skulle inte kliva in och följa sin spelare för att öppna upp ett hål bakom. Sen när matchen började så ledde vi med 1-0 och en sådan situation dök upp där Sara gjorde tvärtom. Hon följde med sin spelare och det slutade med att
Japan skapade ett mål från den ytan som blev tom.
Vad tänkte du då?
- Det var kanske inte det bästa exemplet. Men jag hade gett den informationen som var helt korrekt i förhållande till det som hände i matchen. Men det handlar om att förvalta den informationen.
Sverige föll i semifinalen (1-3) och vann sedan bronsmatchen mot Frankrike (2-1).
- Den häftigaste upplevelsen jag har varit med om hittills i fotbollskarriären. Men samtidigt var det den absolut, överlägset tuffaste arbetsbelastningen som jag har varit med om under en kort tidsperiod, säger han.
Vissa dagar kunde han jobba 13-14 timmar.
- Det kändes som att jag jobbade hela tiden, men det var värt allt när man fick en bronsmedalj runt halsen.
Till sist, vad gör du om tio år?
- Oj, en svår fråga. Men om jag får drömma, det låter kanske kaxigt, då har jag kommit i väg och ingår i ett analysteam i en Premier League-klubb. Det skulle vara väldigt läckert.