Säsong efter säsong öste Caroline Karlsson in mål för Assi.
Men efter sex A-lagssäsonger och 124 mål i seriesammanhang kände den Kalixfostrade skyttedrottningen att det var dags för ett miljöombyte. Och när det blev officiellt att hon ville röra på sig stod klubbarna på rad för hennes namnteckning. Från allsvenskan fanns det gott om intresse – exempelvis från Sunnanå och Piteå.
Men i stället för att testa vingarna i en av världens bästa ligor valde Karlsson ett helt annat spår. I början på 2013 hoppade hon på flygplanet med destination USA och det lilla samhället Bolivar i delstaten Missouri.
Där väntade ett stipendium på Southwest Baptist University.
– Jag ville prova något nytt. Bara få upplevelsen och prova gå på college, spela fotboll och bo i USA , säger Karlsson när hon motiverar sitt beslut att nobba alla svenska erbjudanden.
I Southwest spelar hon med skollaget SBU Bearcats i universitetsligan MIAA, en mindre serie, långt ifrån övriga världens stora fotbollsscener. Och dessutom på lägre nivå än hemma i Kalix.
– Det är inte riktigt samma tempo som när jag spelade i Assi, även om det har blivit mycket bättre sedan i våras när vi knappt hade en bra startelva. Då var det ett väldigt stort gap ner till bänken, säger Karlsson som inte ångrar sitt val – tvärtom.
– Det är bara roligt att vara här. Det är mycket nytt och det är bara fotboll hela tiden, säger hon.
I sin nya hemstad bor det strax över 10.000 personer och på fritiden finns det, enligt Karlsson, inte så mycket att göra förutom att gå på Wal-Mart (en av världens största detaljhandelskedjor).
– Det är inte så party här. Det är jäkligt litet, det är som Kalix fast här borta, säger 23-åringen.
Beskrivningen av skolan hon går på hade passat in på många collegefilmer. Det är campus, lägereldar och skoljackor som gäller. Men till skillnad från filmerna finns det ett stort undantag – det går inte speciellt livat till på nätterna. På Southwest är det framför allt baptister som studerar och därför är det ganska sällsynt med klassiska collegefester på området.
– Det problemet har vi verkligen inte här. Det är riktigt religöst ställe, säger Karlsson som inte är troende.
– De försöker inte pracka på mig även om de tycker säkert att jag är lite annorlunda. De förstår inte riktigt hur jag tänker, men de accepterar läget.
I hennes skola är det obligatoriskt att gå till kyrkan två gånger i veckan. På schemat finns det även bibelkurser och böner är en del av vardagen.
– Vi ber innan vissa lektioner och matcher. Det är annorlunda jämför med hemma, men samtidigt är det intressant att höra hur de tänker. Det har blivit en hel del disskussioner, säger hon.
Innan 23-åringen lämnade Kalix i januari hann hon utbilda sig till gyminstruktör och hade fast jobb på Sportcity. Där kombinerade hon instruktörsrollen med kassatjänst och badvaktssysslor. I USA har hon fortsatt på den inslagna vägen och studerar Idrott- och träningslära samtidigt som hon tränar fotboll fem till sju gånger i veckan.
– Efter skolan vill jag syssla med något som har med träning att göra. Här får jag läsa kurser om näringslära, kinesiologi och allt sånt där. Man kan exempelvis bli personlig tränare när man har gått klart här, säger hon.
Trots att Kalixprodukten har varit i Nordamerika i drygt åtta månader har hon inte hunnit debutera i den lila/vita-tröjan än. Det beror på att collegesäsongen är så kort på andra sidan Atlanten. MIAA-ligan avgörs mellan september och november, övrig tid är det träning, cuper och träningsmatcher på schemat.
Det finns en anledning till att Caroline Karlsson fick ett stipendium – hennes målfarlighet. Få spelare har samma målsnitt som anfallaren från Norrbotten.
– Det har tydligen alltid varit problemen med det här laget. Det är därför de har tagit hit två svenska spelare, säger hon och syftar på sin svenska rumskompis Elin Hammar som bildar anfall med Karlsson i Bearcats.
Inför seriepremiären som spelas den här helgen har forwarden besvärats av en rejäl stukning på ankeln. Därför är hon osäker på sin egen målform – men inte på sin kapacitet. Efter 124 mål på sex säsonger i Assi blir hon inte orolig i första taget.
– Jag blir aldrig det, det blir nog bra till slut, säger Caroline Karlsson som berättar att hon ändå har hunnit få en del matcher i början av sommaren.
I maj/juni fick hon chansen att lira med Seattle Emerald City i WPSL-ligan – den näst högsta ligan i USA. Och där fick hon visa sin målfarlighet, trots att hon ofta agerade inhoppare. På sju matcher blev det två mål.
– Det var ett riktigt bra lag och jag fick börja på bänken eftersom att alla var sjukt duktiga, säger forwarden.
– Riktigt kul att vara där. Det var riktigt proffessionellt och fotbollen är ju riktigt stort i Seattle.
Efter den korta sejouren i Seattle gick 23-åringen till bilhandlaren. Hela juli och augusti spenderade hon på vägarna runt Kalifornien och Colorado och hon gjorde det på egen hand.
– Jag är sån som inte gillar att behöva hänsyn till någon annan. Under resan träffar man mycket folk och jag har inte haft en lugn stund, säger Karlsson som menar att det var en helt annan värld jämfört med studentlägenheten i Bolivar.
– Här är allt lite bakvänt, folk är lite inåtvända. De har sina sätt att tänka och är inte öppna för allt annat. Resan jag gjorde var en sjukt bra upplevelse.
Under rundresan i västra USA fick hon uppeva mer än de vanliga turistattraktionerna. På sin resa träffade hon mängder av nya vänner som tog med henne på äventyr.
– Är man svensk tjej och reser själv så är det inget problem att skaffa kompisar. Direkt man säger att man är svensk så säger folk: "Va?, kom med mig så ska jag visa Kalifornien", säger Karlsson och fortsätter:
– Det är ju inte direkt som hemma i Kalix. Jag har inte träffat nytt folk på 22 år så jag är jävligt glad över den här upplevelsen. Att springa på stranden i Kalifornien är inte helt fel försäsongsträning heller.
Den två månader långa semestern har satt många spår. Så även i plånboken, att resa runt i USA har inte varit gratis för Kalixliraren. Bilköp, boende och diverse utgifter har tömt större delen av hennes besparingar och numera får hon leva snålt fram till hennes första läsår är över i slutet av december.
– Då åker jag hem. Jag måste hem, jobba och tjäna lite pengar, säger Karlsson som inte dagsläget inte vet om det blir några ytterligare läsår på Southwest Baptist University.
– Min utbildning är fyraårig och så länge blir jag inte kvar här. Eftersom jag är äldre än alla andra här så får jag bara gå två år innan jag blir för gammal för collegefotboll.
Och fotboll vill hon fortsätta med – därför talar mycket för att hon vänder hemåt till Sverige senast i december 2014.
– Det är lite oklart hur det blir. Förhoppningsvis blir det inte till Kalix, säger hon.
Om det blir Sunnanå eller Piteå vill och kan hon inte svara på.
– Men jag vill fortsätta spela fotboll och då måste jag flytta härifrån. Jag funderar på spela i Sverige nästa sommar.
Även om du åker tillbaka?
– Ja. Men jag får se hur det blir.
Är du dålig på att planera?
– Ja, det är jag egentligen. Men det hade varit skönt att ha lite planerat i alla fall och det har jag inte just nu. Det hade varit kul att veta vad jag ska göra med mitt liv.
Blir du stressad av att inte veta?
– Nej, inte så värst. Det löser sig alltid.
Vad är det mest positiva med ditt äventyr i staterna?
– Folket och mentaliteten.
Det mest negativa?
– Herregud, det är friterat varje dag i skolan och jag saknar verkligen svensk mat nu. Det är bara skit i maten så det är inte så party, säger Caroline Karlsson.