Videon är inte längre tillgänglig
Under tisdagen var bordtennisspelaren Ingela Lundbäck tillbaka på jobbet på stadsbyggnadskontoret.
Hon gratulerades av arbetskamraterna, hade med sig sitt nytagna VM-silver och VM-brons och bjöd på tårta.
– Jag är nöjd. Jag spelade faktiskt bra och hade inga problem med mina skador, säger Lundbäck till Kuriren.
Både i singelspelet och lagspelet var det Kina – med världsettan Bian Zhang i spetsen – som satte stopp för guld.
Just Zhang har varit en mardrömsspelare för Lundbäck de senaste åren. Senast Luleåtjejen vann en match mot henne var 2007.
– Hon är duktig. Jag var nära, men man måste ligga på topp hela tiden. Nu fick jag en sämre lottning så det blev brons i stället för silver.
I lagspelet visade Ingela Lundbäck och Anna-Carin Ahlquist upp en imponerande pingis och vann sina tre första matcher utan att förlora ett set.
I finalen mot Kina hade svenskorna tre matchbollar i dubbeln, men lyckades inte knyta ihop säcken. Lundbäck själv drog på sig ett otäckt skärsår när bordet rispade upp underarmen.
– Det blev en nätrullare och när jag skulle sträcka mig fram så drog jag in i hörnet. Det brukar inte vara så vasst.
Efter medicinvård, omplåstring och torkning av bordet kom 37-åringen tillbaka i matchen.
– Vi kämpade in i det sista, men det höll inte. Det är skit att förlora, men i januari kunde jag inte ens hålla i ett racket och nu tar jag två VM-medaljer.
Ingela Lundbäck har haft många skador under sin karriär. Blodkärl har vuxit ihop i två muskelfästen i armen vilket inneburit tappad ork och stora smärtor.
Så pass stora att det varit nära att racket hamnat på hyllan för gott.
– Oja, jag hade tänkt sluta efter Paralympics eftersom jag hade så ont. Men Anna-Carin ville fortsätta två år till för hon hade ingen individuell VM-medalj. Så det ställde jag upp på.
Nu har de två åren gått och Ingela Lundbäck går fortfarande och funderar över framtiden.
– Jag har inte bestämt mig riktigt än, jag måste smälta det här. När jag äntligen inte har ont så ser jag inget slut – men när jag har ont så tar det väldigt mycket på krafterna. Jag älskar pingis och vill fortsätta.
Hur rankar du det här mästerskapet?
– Nummer två eftersom jag spelade så pass bra. Paralympics är mitt bästa.
Är det din näst bästa pingis i karriären?
– Om jag ser på Paralympicsmatcherna fattar jag inte att jag har tagit medaljer, för jag tycker jag spelar så fruktansvärt dåligt. Spelmässigt är det här bland det bättre. Nu spelar jag väldigt bra pingis och har utvecklats som spelare.
Det kan med andra ord bli en satsning mot Paralympics i Rio de Janeiro 2016.
Men det är ett beslut som tas i framtiden.