John Salomonsson från Kiruna är i dag länets enda proffsboxare – samtidigt så jobbar han också heltid med nätverk och optokabel. Inte sällan är arbetsplatsen längst ner i gruvan och därför kräver det minutiös planering av dagen.
Tre månader före en match – där börjar förberedelserna för John Salomonsson.
Måndag morgon – klockan ringer vid 04:00.
Borsta bort gruset ur ögonen och på med löparskorna.
Ett löppass så tidigt på morgonen innebär att de flesta människorna som John Salomonsson stöter på är antingen brevbärare eller sopgubbar. Sedan väntar en snabb dusch innan han tar sig till arbetet.
– Jag tar redan på allt innan jobbet så som när börjar vi, när är det lunch och när slutar vi. Allt för att kunna planera in träningen i arbetsdagen. Det är träning före, under och efter jobbet.
Även under lunchen slänger han in några minuters träning. När arbetskamraterna går in i lunchrummet så går John ut i verkstaden.
– Det har varit lunchraster här på jobbet där jag har kört intervaller under halva lunchrasten som en tok. Sedan har jag duschat snabbt och hällt i mig matlådan för att sedan fortsätta jobba.
Vad säger arbetskompisarna?
– Haha, dom tycker väl att jag är lite speciell.
Samtidigt som han ger sin bild av hur vardagen ser ut inför match så erkänner han också att det krävs disciplin för att sy ihop det hela.
– Det är tufft i perioder och då framför allt inför matcherna. Då handlar livet om jobba, träna, äta och sova. Det är klart att det tar hårt på kroppen – men det är ändå en rolig resa jag är ute på. Fast det är väldigt tufft i perioder.
Hans arbete är väl kanske så långt ifrån de glittriga galorna som man kan komma.
– Ibland sitter man i ett saxflak längst ner i gruvan och ibland i en traktor. Ibland är jag på så skitiga ställen att man tvingas duscha flera gånger innan man är ren – ändå snyter man svart i några dagar.
Så här långt i karriären så har han gått tre proffsmatcher där samtliga har slutat med seger.
– Jag är väl inte direkt förvånad – men förut var jag ganska duktig på att trycka ned mig själv och min prestation. Nu känner jag mig väldigt bra tränad och det ger också självförtroende.
Samtidigt som han trivs med sitt val just nu så erkänner han att det finns utmaningar med att bo i Kiruna och vara proffsboxare
– Det är väl inte perfekt, men samtidigt är det kul att visa att det går.
John Salomonsson tillhör, som vi tidigare berättat om, den fyrfaldige världsmästaren Armand Krajnc proffsstall.
På hemmaplan tränar han med Janne Karlsson i Luleå och sin pappa (Leif Salomonsson) hemma i Kiruna. Henri Kekäläinen, proffs från Kemi, är ofta hans sparringpartner.
– Henri är en boxare på väldigt hög nivå och där har jag haft tur att vi trivs med varandra.
Hur funkar det att träna med din pappa?
– Han skriker mest på mig. Han är bra för mig, men det är bara så att vi är far och son och det funkar inte alltid helt smärtfritt. Farsan var ganska duktig boxare och det kan jag säga nu när han inte hör. Fast jag brukar säga åt honom att han aldrig tog nästa steg. Då svarar han med att det var förbjudet i Sverige.
Andra veckan i maj så kommer nästa uppgift för Salomonsson. Då blir det ännu en nyhet för honom.
– Nästa match blir min första sexrondersmatch och vinst där så blir det en till över sex ronder och vinst även där så kommer Armand titta på en titelmatch. Antingen skandinavisk eller någon annan titelmatch.
Titelmatch?
– Exakt då blir det åtta ronder....och kanske ett läge för att vara lite ledig efter matchen, säger han och syftar på gaget.
Även om han inte vill prata om pengarna som finns i sporten så förklarar han att det finns andra fördelar.
– Förr fick man åka bil nu flyger man och så står det en "korv" (limousin) utanför flygplatsen som hämtar. På måndagen är det tillbaka på jobbet igen och in i smutsen, skrattar John.
Skulle du kunna göra det här för enbart pengar om inte suget och glädjen fanns?
– Nej absolut inte. Pengar har egentligen inget att göra med det jag håller på med. Då skulle jag hellre värdera en helg i "Paksu" med grabbarna högre.
Samtidigt som han lägger ner massor av sin tid på just boxningen så erkänner han att det finns saker som inte får stå tillbaka. Det handlar om sommardagar i stugan nedströms Torneälven från Jukkasjärvi.
– Stugan i Paksuniemi är väldigt viktig för mig. Jag ser fram mot ledigheten i sommar och ligga på brygga och fundera på allt som händer.
Ett bevis för detta var när han fick ett oväntat samtal från Kanada. Det var en promotor som erbjöd honom en match i Kanada. Kanske ett drömerbjudande för vissa, men John hade andra planer.
– Min första tanke var...nänä jag ska vara i stugan. Det var fränt, men det känns som en jädra resa för fyra ronder boxning. Mina planer sa inte Kanada utan Paksuniemi och då blev det så.
Vad sa Armand då?
– Han kanske tycker att det var lite felprioriterat, men jag gör det här för att det är kul. Det är en dröm – men det får inte stå i vägen för de här viktiga sakerna.
Så som?
– Paksuniemi är en sådan sak och fisket i älven.
Samtidigt brukar han fundera på sitt eget liv som boxare. Han tycker inte att det skiljer sig nämnvärt från någon annans liv.
– Jag brukar säga att alla fajtas i livet. Det är bara det att det handlar om olika slags fajter för vissa så är det livet och för andra så är det en relation som är en fajt. Min fajt är som vilken annan fajt som helst, säger han.