Minns klassiska VM-sommaren: ”Det var bara eufori”

81 minuter spelade och fortfarande 1–1 i bronsmatchen mellan Sverige och Frankrike. 

Lotta Schelin misslyckas med att ta sig förbi sin back på vänsterkanten och får bollen på sig innan den rullar över kortlinjen.

Men Blågult har tur den här eftermiddagen i juli 2011. Det som inte är hörna döms som en hörna.

Therese Sjögran slår in den och en försvarare nickar bort. Utanför straffområdet stöter Marie Hammarström bollen över en fransk spelare, innan hon drar bollen till sin vänsterfot och skjuter stenhårt rakt upp i första krysset.

Det är Hammarströms första landslagsmål och här betyder det allt.

På den svenska bänken på Rhein-Neckar-Arena i Sinsheim befinner sig Jessica Landström.

– Det var ju bara fantastiskt. Det var galet. Det var också en nagelbitare när man sitter där och det var så förlösande att hon bara satte den. Och det är ett så fint mål också, en helt fantastisk prestation, säger Jessica Landström.

Vad hände på bänken efter målet?

– Det var bara eufori. Alla bara ställde sig upp och skrek.

Tio minuter senare blåses matchen av och det svenska VM-bronset är säkrat.

Jessica Landström är född i Stockholm, men familjen flyttade sedan upp till Luleå. Och det var i Lira BK hon som 9-åring inledde fotbollskarriären.

Som 14-åring gick flytten till Vallentuna, men Landström, hennes mormor och morbror bor kvar i Luleå.

Hammarströms VM-mål från 2011 är en klassiker i svensk fotboll precis som Lina Hurtigs straffmål i söndags.

Det finns även andra likheter med årets VM. Sverige har slagit USA. Då i sista gruppspelsmatchen. Nu i tidernas straffdrama.

Ett drama som Landström förstås tittade på.

– Det var en nagelbitare. Det var nervigt. Jag tror nog vi skrek högst här på gatan. Barnen blev rädda nästan, haha.

Marie Hammarströms klassiska 2–1-mål mot Frankrike som fixade Sveriges VM-brons 2011.

Foto: Bildbyrån

I Tyskland 2011 var det den blivande världsmästaren från just Japan som slog ut Blågult i semifinalen. På fredagen väntar Japan i kvartsfinalen för dagens landslag.

Det är tio år sedan Landström lade av, men hon följer förstås årets VM.

– Det som är mest roligt tycker jag är att de flesta pratar om det. Man samlas och det är lite VM-feber. Det känns som att det är en stor uppslutning här hemifrån och många som följer mästerskapet. 

Jessica Landström avgjorde VM-premiären 2011 med matchens enda mål mot Colombia, men senare i turneringen blev hon petad från startelvan.

Hon minns dock hur stark sammanhållningen var i landslaget. Då firade laget varje seger med en speciell dans till den franske artisten Moussier Tombolas hit ”Logobitombo”. En låt som Lotta Schelin hade med sig till VM.

– Jag tror att det är ganska svenskt, att man trivs som lag. Det var ju ett lag som hade spelat ganska mycket ihop. Bra spelare som hade spelat länge och hade rutin, men ändå med en liten touch med yngre spelare. Vi fick till det med bra förläger och fick direkt en bra känsla i gruppen. Och sen är det ju sammansvetsande när man har en dans där man får fira. Alla ledarna var också med i den känslan. Det blir som en bubbla, säger hon och tillägger:

– Jag tror att vi var lite publikfavoriter också.

Galen glädje efter Lina Hurtigs straffmål i söndags.

Foto: Bildbyrån

VM 2011 är ett led i damfotbollens utveckling. Då flyttade man in på lite större arenor än tidigare i ett land där fotbollskulturen är stark.

Efter det har det hänt väldigt mycket med sporten.

– Man ser ju det mer professionellt. Man ser också att det finns ett marknadsvärde och ett intresse. Som i den engelska ligan där klubbarna går in och satsar. De har ju bra med publik, säger hon och fortsätter:

– Förut sa man att ”damfotbollen har inga publiksiffror och herrfotbollen är så annorlunda”. Men nu tycker jag att det är motbevisat. Det finns ett värde i att lägga ner pengar på det.

Idag bor 38-årige Jessica Landström i Stockholm och jobbar för Saab. Där sysslar hon med flygplansutveckling och har arbetet en del med JAS 39 Gripen.

Fotbollen gav hon upp som 29-åring.

– Jag tappade drivet. Jag insåg väl att jag hoppade runt på ettårskontrakt. Jag ville skaffa familj och barn och ha det stadigt. Dessutom har jag alltid velat bli civilingenjör så jag återupptog mina studier. 

Jessica Landström, i mitten, jublar efter målet som sänkte Colombia i VM-premiären 2011.

Foto: Bildbyrån

Hur minns du VM 2011 idag?

– Det är once in a lifetime. Det bär man med sig resten av livet. Det är hur häftigt som helst. 

Hon tror på Sverige i kvartsfinalen mot Japan, som är laget som har imponerat mest hittills i VM.

– Vi är bra som underdogs. Det är bra att de har en favoritstämpel på sig.