IFK Luleå kom till matchen med svit som var fyra segrar lång. Efter en stabil match så är sviten nu fem matcher lång.
– Det var en skön seger trots att det antagligen inte var den bästa fotbollsmatchen som vi har spelat – men det har ingen betydelse för det är poängen som räknas, säger Olausson.
IFK Luleå började matchen bäst, men det dröjde cirka halvtimmen innan IFK:s ledningsmål kom efter en hörna från Anton Andersson.
– Det var en bra hörna som jag kunde nicka in och det var skönt för vi hade haft ett par bra chanser innan utan att få in bollen, säger Olausson.
Hur såg matchbilden ut i första halvlek?
– Täfteå hade väl kanske lite mera boll än oss i första, men vi var ganska effektiva i att stänga av ytorna och jag tror inte att de hade ett enda skott på mål.
– Vi hade bra tålamod i dag.
I den andra halvleken tilldömdes Luleå en frispark strax utanför straffområdet. Givetvis klev den speciella frisparksskytten William Olausson fram för att ta den.
– Jag sköt den i målvaktens hörn, men han hann inte reagera. Den var väl inte stenhård utan mera välplacerad, förklarar Olausson nöjt.
Eter 2–0-målet så återgick IFK Luleå till att stänga av ytor och löpvägar och det var en taktik som Täfteå aldrig kunde dyrka upp.
– Vi är trygga i det spelet. Det närmaste mål för dem var väl en frispark som Adell (Tomas) tippade i stolpen.
Serieledningen
– Det är klart att det är bra för självförtroendet att vara serieledare, men samtidigt blir du laget som alla vill vinna mot.