Hoppet var ute.
Laget hade nått vägs ände.
Precis som så många andra klubbar på mindre orter såg IFK Arvidsjaur ut att behöva slänga in handduken.
Den stomme som sett till att klubben haft ett stabilt seniorlag i massvis av år hade gett upp. Gått vidare. Bestämt sig för att sluta med fotboll.
Det var inte kul längre när 6, 7, kanske 8 man i bästa fall, dök upp för träning.
”Det finns inga spelare”, sades det.
Tre år senare blommar föreningen som aldrig tidigare.
Patrik Nilsson är eldsjälen, som har prisats både lokalt och nationellt för sina insatser i klubben.
Han tog klivet upp från coach för juniorerna till herrlaget. Att det inte fanns spelare på orten vägrade han tro på.
Historien om hur han greppade telefonen och ringde flyktingboendet för att locka spelare, är välkänd och ofta omskriven vid det här laget. Först kom 10 nya spelare, nästa träning 15, sedan 30 och innan vintern var över hade 57 nya namn presenterat sig.
IFK Arvidsjaur var trots det nederlagstippat i division 4. Rutinen hade försvunnit. Kvaliteten på ersättarna osäker.
Nilssons gäng vägrade lyssna på expertisen, tog sig till division 3-kval och var en hårsmån ifrån att avancera.
Efter den säsongen testade han vingarna i division 2 med Skellefteå FF.
Samtidigt passade hans ersättare, Johan Holmqvist 22 år, på att ta Arvidsjaur till trean efter en succésäsong.
Patrik Nilsson, för övrigt själv inte så mycket äldre med sina 27 år, vände hem till sin moderklubb och kunde konstatera att resan fortsatt under tiden han varit borta.
Varje dag knackade folk på dörren för att få komma och träna med Arvidsjaur. Till slut var ledarna tvungna att utse en A-lagstrupp på 25 man, där under ett andralag i division 5, samt ett tredjelag som inte är anmält till seriespel.
Cirka 70 seniorer finns registrerade i IFK Arvidsjaur i dag.
Sa någon spelarbrist?
Där är vi nu. Arvidsjaur är föreningen som visar att det minsann går att behålla fotbollslag på mindre orter. Och att integrationen är en viktig del i det hela.
Kuriren tog en sväng upp till Ringelvallens IP, en fin försommardag, för att besöka lagets träning – och få svar på varför klubben leder utvecklingen i Norrbotten.
Redan en timma innan träning är flertalet spelare på plats. Det surras om jobb, skola, tjejer, dricks kaffe och spelas pingis. Mediabevakning är ingen större grej längre. De senaste åren har såväl Aftonbladet, som SVT och TV4 varit på plats och försökt fånga upp fenomenet IFK Arvidsjaur.
Patrik Nilsson är väl van vid intervjuer, men vill snabbt påpeka att han på inget sätt är ensam om att lägga ner tid och energi. Visserligen är han både ordförande och A-lagstränare. Vid sin sida har han dock Emil Lindgren, vice ordförande och assisterande tränare.
– Från början var jag själv, men nu har vi delat upp det på ett jättebra sätt. Nästa gång jag åker härifrån tar någon annan vid. Lasse Johansson (general manager, ishockey) i Skellefteå AIK sa att när klubben kan stå utan honom så är han klar. Så tänker vi och jag också, säger Patrik Nilsson.
Att utbilda duktiga ledare har varit nog så viktigt som att få spelare till klubben. Bland annat har fyra av de nya killarna i truppen också tagit på sig ansvar som tränare i olika ungdoms- och juniorlag.
Nämnde Johan Holmqvist är en annan som kastats in i hetluften och klarat det med bravur. Även om en viss ungdomlighet sken igenom under fjolåret.
– (skratt) När jag lämnade över tröjor och matchställ var det rent och snyggt och nu när jag kom tillbaka var det mesta trasigt. Men då sa han ”när du fokuserar på att vika tvätt så fokuserar jag på att vinna titlar”, säger Nilsson.
Själv började han också i en ung ålder. Blott 19 år gammal tog han sig an ett ungdomslag.
– Jag har alltid velat vara tränare. När jag var sju år gammal och spelade fotboll själv så sa jag att jag hellre ville vara den där gubben som står och skriker hela tiden.
Någon domderande stil märks då inte av denna vardagskväll. Klyschan att vissa personer har förmågan ”att se alla människor” verkar snarare vara en av Patrik Nilssons styrkor. Med det sagt ställer han krav.
Dyker du inte upp på en träning belönas du heller inte med speltid.
– Då kommer konsekvenser, och det spelar ingen roll vem som är kompis med vem. Det känns otroligt professionellt att ta ut en A-lagstrupp som folk slåss för livet att ta sig in i. Jag hörde om en på flyktingboendet som kliver upp 5 på morgonen för att springa, och äter jättenoga, så att han kan ta steget upp i föreningen. Det har blivit en halv elitverksamhet.
I dagsläget ligger IFK Arvidsjaur på en niondeplats i division 3, vilket innebär kval för att hålla sig kvar i serien. Hälften av matcherna återstår dock. På sikt finns en dröm om spel högre upp än så.
– Spelmässigt kan vi träna oss nog bra för division 2, det ser jag inte som en omöjlighet. Däremot krävs en annan ekonomi. Men om vi får några år på oss kommer vi hitta vägar för det också.
Ekonomiskt är situationen gynnsammare än på flera år. Mängder av sponsorer, framförallt privata sådana, stöttar Arvidsjaurs satsning.
Ordföranden räknar med att ha ökat resultatet med 30–40 procent senaste året.
Anledningen? Lyckad integration.
Något som inte ens var en tanke från början.
– Jag tänkte bara på hur vi skulle kunna ha ett fotbollslag. Sen kom Aftonbladet och ville göra reportage. ”Ni är ju det som Sverigedemokraterna säger är omöjligt”.
– Jag tror inte det blir integration om man bara öppnar upp och så står det 70 spelare på en A-lagsträning. Det kan skapa utanförskap. Då är det kanske ett äldre gäng på tio personer som spelat tidigare och tycker det är dålig fart på träningen. De kommer tänka ”nu är det invandrarna som tar över och förstör”. Men när vi lägger upp det som vi gör blir det en positiv bild. Fotbollen är en väg för integration, men vi använder det också lika mycket tvärtom.
På sidan av fotbollen har klubben startat upp ett läxläsningsprojekt för att ge tillbaka till samhället.
Man tar inget inträde på sina hemmamatcher så att alla ska ha möjlighet att titta och heja.
När damlaget, som inte tillhör samma förening som herrlaget, hade svårt att få ihop en trupp med ledare var Patrik Nilsson och company redo att hoppa in för att rädda kvar dem.
När Nilsson har visioner om att få till en inomhushall och göra Arvidsjaur till en metropol i inlandet, är det inte för hans egen skull – eller egentligen för klubbens skull – som han argumenterar.
Det är för varje spelare och individ.
– Tänk om vi om tio år har fem spelare i allsvenskan från Arvidsjaur. Vi kommer aldrig ta oss dit med vårt A-lag, men vi kan ha en jättebra spelarutbildning och hjälpa människor mot sina drömmar.
Kanske, kanske, är det också den sympatiska stilen och omtänksamheten för varje individ som varit ett framgångsrecept.
Kommunen anses vara Norrbottens charmigaste, och frågan är om inte fotbollslaget också tillhör toppen i kategorin.