På Fotbollsgalan i Globen fick Sveriges genom tiderna främste fotbollsspelare den uppvaktning och uppskattning han förtjänar.
Den glimmade som alla de andra han fått sedan den första 2005, men kanske var den elfte förgyllda bollen speciell. Inte bara för att han nu kan mönstra ett lag av guldbollar, mer för att det mycket väl kan ha varit den sista han får.
Tidens tand tär på oss alla, Ibrahimovic är inte immun mot naturlagarna och hans enastående karriär har nått sin höst. Alla vet att den emellanåt är klar och vacker, men att vintern står på tur.
Zlatan Ibrahimovic är vid fyllda 35 fortfarande Sveriges bäste fotbollsspelare och given vinnare av Guldbollen, utmärkelsen som delats ut i obruten följd sedan Gunnar Gren var den förste att prisas redan 1946.
– Så länge han spelar kommer den nog inte gå till någon annan. Han är en världsklasspelare och vår bäste fotbollsspelare. Det är ganska enkelt, sade Andreas Granqvist, mittbacken som tagit över som landslagskapten efter Ibrahimovic, i förra veckan.
Förbundskaptenen Janne Andersson fyllde i:
– Zlatan är för mig helt given. Framför allt efter det han presterade första halvåret. Då var han helt magisk. Det är inget snack för mig.
Och nog är det prestationerna i Paris SG och landslaget som sticker ut under 2016, inte de senaste månaderna i Manchester United.
Ibrahimovic vann skytteligan överlägset i franska ligan, makalösa 38 mål på 31 matcher och lämnade Paris som mästare för fjärde gången. Han stannade på 113 mål på 122 ligamatcher för PSG och som klubbens främste målskytt genom tiderna i Ligue 1.
I landslaget var han inte lika framgångsrik. Lika lite som i EM 2012 klarade han att baxa Sverige vidare från gruppspelet i Frankrike. När han pensionerade sig den 22 juni i Nice klev han av planen som förlorare mot Belgien – och för första gången sedan 2007 utan att ha gjort mål i landslaget under ett kalenderår.
En vecka senare kom bekräftelsen att han återförenades med José Mourinho i Manchester United. Redan under vintern hade uppgifter sipprat ut att han skulle välja Premier League som den sista (?) stora sportsliga utmaningen.
Det är i England han haft sina största kritiker, men gång på gång har han tystat dem, i Champions League-möten och med landslaget – ingen glömmer de fyra målen mot engelsmännen när Friends invigdes – och det började utmärkt i United.
Han avgjorde i Community Shield mot Leicester, han gjorde mål direkt i ligapremiären mot Bournemouth och följde upp med två till i debuten hemma på Old Trafford mot Southampton. Om en anfallares framgång ska räknas strikt efter målproduktion – och så är det ju oftast – gjorde Ibrahimovic omedelbar succé.
Men trots de enormt dyra investeringarna i nya spelare har Mourinho till dags dato inte fått ihop en lagmaskin som ser ut som en självklar titelutmanare. En hel del av den kritiken har spillt över på Ibrahimovic. Det har hetat att han är långsam, trött, utan bett i avslutningarna.
Mot Arsenal (1–1) i lördags presterade United en fotboll som lovade gott inför framtiden. Problemet för Ibrahimovic? Det skedde utan honom. Han var avstängd. Men Mourinho värvade mer än spelaren Ibrahimovic. I honom ser portugisen en mentor för unga spelare som Marcus Rashford.
– Jag tror han kan vara fantastisk för laget och ligan under de kommande två åren. Eric Cantona var här när han var på toppen av sin karriär. Den här killen (Ibrahimovic) är mer än bara en spelare, sade Mourinho tidigare i höstas. (TT)