För att lyckas nå dit tar han med sig försvararen Jenny Sundberg, mittfältaren Åsa Backman och anfallaren Malin Sundqvist från sin gamla klubb. Ganska snart presenterar "Bibban" även värvningen av den isländska landslagsmittfältaren Erla Sigurdardottir , som senare kommer att spela en viktig roll i lagets framgångssaga.
Inför seriestarten säsongen 2000 ses Luleåklubben som fotbollstvåans joker bakom de favorittippade tungviktarna från Västerbotten – Umeå Södra och Umeå DDF.
När seriespelet väl är igång går byalaget fram som tåget och plockar poäng efter poäng. Men sn ö pligt nog räcker det ändå inte hela vägen till avancemang. Till slut faller laget på målsnöret (en målskillnadsaffär med Umeå Södra) och får sikta in sig på ytterligare en säsong i division II. Trots missad uppflyttning tvekar inte tränare Grahn att höja målsättningen ytterligare ett snäpp – trots att laget huserar i Sveriges tredjeliga ska Alvik spela i allsvenskan inom fem år.
För att lyckas nå till fotbollens finrum fortsätter Luleåklubben tömma Norrbotten på spelare. In kommer mittfältslöftet Frida Broström och försvararen Anja Larsson från Piteå. Och från Lira BK hämtar klubben backen Emelie Edlund och mittfältaren Pernilla Eldståhl – Alvik menar allvar med sin framtidsvision.
Mindre än ett halvår senare, i mars 2001 förbereder sig Alviks IK:s spelartrupp för en ny säsong i tvåan. Då, helt plötsligt, får klubben ett erbjudande om en gratisplats i ettan. Stockholmslaget Sundbyberg drar sig ur serien och Alvik tackar ja direkt.
Sedan går allting snabbt – väldigt snabbt. De kommande två åren kommer de flesta inte att glömma i första taget.
– Det som hände var egentligen osannolikt, säger forwarden Malin Sundqvist när Kuriren träffar henne drygt 13 år senare för att prata om den gamla goda tiden.
Anfallaren och hennes lagkamrater tar skalp efter skalp som nykomling i division I. Bya gänget överraskar och vinner gång på gång under våromgången och formkurvan fortsätter peka spikrakt uppåt under hösten. Ingenting verkar kunna stoppa Alvik och spelarna och byborna börjar drömma om allsvenskt spel. Inför sista omgången står Alvik och Själevad på samma poäng – men norrbottningen har avgörandet i egna händer. Den här gången är det deras tur att ha fördel av en bättre målskillnad.
I sista omgången väntar bortamatch mot svårspelade Umeå Södra, som retligt snuvade Luleålaget på seriesegern i division II för ganska exakt ett år sedan. Samma tid spelar konkurrenten Själevad hemma mot Rågsved.
Det är mycket nerver när Alviksspelarna kliver ut på Tegstunets fotbollsplan i Umeå. Trots det lyckas Luleålaget göra 1–0 genom Frida Broström och även 2–0 genom Malin Sundqvist i första halvlek. I det läget verkar ingenting kunna stoppa laget från avancemang.
Men den andra halvleken blir en ordentlig pers. Luleålaget tappar all kraft i spelet och blir under långa stunder ordentligt tillbakapressat av Umeå.
– Det blev ganska nervöst, säger Birger Grahn när han minns tillbaka på matchen i Västerbotten.
Umeå Södra bombarderar gästernas mål och skapar ett tiotal målchanser samtidigt som Alvik har stora problem med det mesta. Passningarna har fel adress och lagspelet låser sig. Men inte för en spelare. Mellan stolparna storspelar den isländska mittfältaren (!) Erla Sigurdardottir , som skolats om till målvakt efter Linda Björnfots svåra axelskada strax innan seriepremiären för några månader sedan. Nödlösningen i målet radar upp högklassiga ingripanden och ser till att Alviks IK kan lämna Tegstunet med andan i halsgropen. Luleålaget vinner med 2–1 och det allsvenska kontraktet är säkrat.
– Det är härliga minnen. Och Erla gjorde ju verkligen succé i målet, säger Malin Sundqvist som skiner upp som en sol när hon minns tillbaka till den 7 november 2001.
– Först får vi gratisplatsen och sen går vi och kammar hem allt. Vi hade ingen tanke på att gå upp inför den säsongen, jag skulle gissa på att målsättningen bara var att vi skulle hålla sig kvar i ettan.
Bussresan hem blir en enda stor fest, det är nog för första gången som spelarna får uppleva en hemresa som känns för kort. De dryga 30 milen efter E4 är över i ett nafs.
– Det kommer jag inte ihåg. Nej, jag skojade bara – det blev lite kalas och vi hade jättekul, säger Malin Sundqvist med ett skratt.
I flera dagar firar Alviksspelarna avancemanget till en av världens bästa fotbollsligor. Spelarna har svårt att förstå vad de har ställt till med – näst år ska den lilla byaklubben utmana storlag som Umeå IK och Malmö FF. Och möta världsspelare som Hanna Ljungberg, Victor i a "Vickan" Svensson och Kristin "Kicki" Bengtsson.
På två år har laget gått från division III till allsvenskan – en riktig Åshöjdenhistoria – skillnaden är bara att det Alviks IK:s damlag har lyckats med händer på riktigt. Det här är ingen påhittad solskenshistoria i fotbollstidningen Buster. Byn med drygt 900 invånare kan på riktigt stoltsera med ett lag i Sveriges högsta serie.
Det nya äventyret börjar först om några månader. I bussen och de närmaste dagarna passar lagkamraterna på att fira uppflyttningen ordentligt.
– Oj, vad man saknar den här tiden och speciellt lagkänslan. Vi lade ner hela vår själ i fotbollen i några år, säger Malin Sundqvist när hon bläddrar bland gamla Kurirenartiklar från förr.
För lagledningen väntar en tuff resa fram till seriepremiären den 20 april 2002. Laget behöver förstärkas och tränaren Birger Grahn plockar in Öjebyns 15-åriga jättelöfte Linnea Gjersvold och Piteå IF:s Anna Holmberg, 24, bara några dagar efter avancemanget.
Men det behövs mer än så och några veckor senare presenterar klubben värvningen av Bodenfostrade Camilla Ulander-Nilsson, 23, från allsvenska Sunnanå.
Månaderna går och den allsvenska premiären närmar sig utan några större värvningar. Alviks tajta budget tillåter inte några större utsvävningar och spelarlöner är inget som existerar – och inte heller något som spelarna funderar speciellt mycket över.
– Jag har aldrig spelat för att tjäna pengar. Jag gjorde det för att det var roligt och man visste hur läget var – att man får inte mer än typ skobidrag. Jag brydde mig aldrig om att herrarna fick betalt, säger Malin Sundqvist.
Men tränare Grahn har ett ess i rockärmen när det gäller förstärkning av spelartruppen. Laget saknar en uttalad förstamålvakt eftersom Umeåhjälten Erla Sigurdardottir inte vill stå permanent mellan stolparna. Den isländska mittfältaren behövs ute på planen.
I slutet på mars får "Bibban" napp. Genom norska kontakter får han tag i den kanadensiska målvakten Nicci Wright, 29, som är sugen på en flytt till Sverige och damallsvenskan. Burväktaren behöver inte många dagar på sig för att bestämma sig. Alvik – en förort till den svenska huvudstaden Stockholm (som den norske kontakten beskrev stället) – passar ju henne perfekt.
– Jag höll masken till hon hade skrivit på och sen sa jag att det var lite mer norrut. Nicci tyckte inte det spelade någon roll och var ändå nöjd, säger Birger Grahn om sin enda proffsvärvning.
Efter en lång försäsong i Arcushallen med sex träningspass i veckan närmar sig seriepremiären mot Skellefteåklubben Sunnanå med stormsteg.
På den traditionella upptaktsträffen i Malmö några dagar innan premiären är Alviks IK tillsammans med BK Kenty favoriter till att åka ur serien. Tränarna, förbundsfolket, journalisterna – ja, de flesta dömer ut Alviks chanser till ett nytt kontrakt.
Alviksspelarna är inställda på att det kommer att bli en tuff säsong. Men laget känner att man har de rätta verktygen för att lyckas, framför allt är lagsamma n hållningen något utöver det vanliga. Och det visar sig även att målvakten Nicci Wright är en riktig kanonvärvning.
– Nicci var verkligen rikti gt , riktigt bra, säger Malin Sundqvist.
Enligt experttipsen är premiärmotståndaren Sunnanå ett av lagen som Alvik behöver ha bakom sig för att undvika nedflyttning. Matchen på Norrvalla i Skellefteå kan mycket väl bli väldigt betydelsefull när sista omgången spelas i slutet av november. Men hur pass viktig den kommer visa sig att vara för framtiden vet givetvis inte spelarna just då ...
Sunnanåmatchen på Norvalla blir en premiär fylld av känslor. Målvakten Nicci Wright dominerar första halvlek fullständigt och radar upp drömräddning efter drömräddning. Motstån d arna försöker med alla möjliga medel få den kanadens iska målvakten ur balans och vid bänken bubblar det av känslor. Vid sidlinjen går tränare Birger Grahn runt och sparkar på vattenflaskor, ropar och försöker få domarens uppmärksamhet. "Bibban" är inte nöjd med hur hans stjärnvärvning blir behandlad av motståndarna. Men varken han eller spelarna ute på planen får något gehör.
I andra halvlek jämnar Alvik ut spelet samtidigt som Sunnanåspelarna fortsätter dela ut tjuvsmällar på Nicci Wright. När Sunnanås Sara Hällberg går upp i ryggen på Wright rinner det över för "Bibban" på bä n ken. Alvikstränaren springer långt in på planen och skriker: "Kom in i matchen för helvete", till domaren Tony Setterberg som, den här gången, nöjer sig med att tillrättavisa Alvikstränaren. "Bibban" fortsätter dock att skrika från sidlinjen och några minuter senare får han lämna planen och följer sista minuterna från läktarplats.
0–0 står sig under ordinarie tid och nykomlingen ser ut att få en smakstart på det allsvenska äventyret. Men under stopptiden får hemmalaget en frispark som visar sig bli avgörande för matchen – och senare även för säsongen som helhet.
Domare Setterberg dömer en, enligt Alvikslägret, horribel frispark efter att Moa Eriksson dragit ned en Sunnanåspelare på egen planhalva. Och den efterföljande frisparken når Malin Pettersson som vackert nickar in det matchavgörande 1–0-målet.
– Det var så jäkla bittert. Det stod 0–0 och så fick de en frispark som inte var frispark, jag kommer ihåg det väl, säger Malin Sundqvist när hon minns tillbaka.
– Hade vi fått poäng där så hade det sett annorlunda ut ...
Birger Grahn är inne på samma linje som Sundqvist:
– Det tror jag också. Men som nykomling råkar man tyvärr ut för sådana saker.
Den tunga förlusten sätter tonen för en jobbig våromgång.
I andra omgången kryssar Alvik hemma, på tillfälliga hemmaarenan Tunavallen, mot Trion. I tredje omgången får självfört r oendet en till törn när Umeå IK, anförda av fyramålsskytten Hanna Ljungberg, kör över Luleålaget med 6–0.
I nästa match åker byagänget återigen på en retsam förlust när kassaskåpssäkra 2–0 mot Mallbacken blir 2–3 under den sista halvtimmen. Det härliga självförtr oendet från förra säsongen är borta.
Norrbottningarna radar upp en åtta matcher lång svit utan seger och ligger hopplöst i botten av tabellen med endast en poäng och sju förluster.
– Självklart påverkades vi som lag. Är man själv i det läget så är det lättare att vända det hela, men då var vi ett helt lag som skulle ändra en dålig trend och det är inte det lättaste, säger M alin Sundqvist.
Förutsättningarna är heller inte de bästa. Ekonomiskt är det en ständig kamp för att få allting att gå ihop. Många av spelarna har fast jobb och arbetar under dagarna för att sedan åka vidare till Alvik och träna på kvällarna.
Till de längre bortamatcherna reser truppen inte ens tillsammans på grund av den tajta ekonomin.
– Vi fick åka ner i olika omgångar. Vissa fick åka lite tidigare och sitta på flygplatsen och vänta på alla andra som kom med senare plan. Jag minns att det var så under en bortamatch mot Älvsjö som vi förlorade med 9–0, säger Sundqvist och fortsätter:
– Efter den matchen skulle jag och en lagkamrat lämna ett dopingtest och jag tänkte: "Efter 9–0 vill de kolla om jag är dopad ...".
Den 30 juni bryts äntligen den dystra trenden. Inför 442 åskådare på Liko Arena och med "Bibbans" domarfavorit Tony Setterberg som huvuddomare vinner Alviks IK sin första match.
Malin Sundqvist gör två av målen i krossen på naturgräset.
– Oj, vilken härlig tid det här var – fasen vad kul. Jag längtar tillbaka, säger Sundqvist.
Efter tre poängaren är dock Alviksspelarna snabbt nere på jorden igen. En månad senare har laget fyra förluster och 2–22 i målskillnad på fyra matcher.
Ändå lever hoppet om nytt kontrakt långt in på hösten tack vare tre starka matcher i omgång 14, 15 och 16. Erla Sigurdardottir skjuter in båda målen i 2–0-segern över Kenty i Linköping och en vecka senare tar laget sin största skalp under hela säsongen när storlaget Älvsjö, med landslagsforwarden Victoria Svensson på topp, gästar Luleå.
Inför mötet med topplaget är Birger Grahn framme och övertygar vaktmästaren om att han inte behöver klippa gräset inför matchen.
– De flesta lagen var lite bättre än oss på att rulla boll så jag sa ofta åt vaktmästaren att inte klippa plan före match. Älvsjömatchen var den enda gången han inte hade gjort det och då tog vi poäng, säger han.
Alvik skräller och spelar 1–1 och motståndarna är, minst sagt, upprörda efteråt.
– Älvsjö var sura, så var det, säger Grahn.
Men för hemmaspelarna är det ordentlig moralhöjare. Efter fyra tunga månader känner spelarna äntligen att de börjar växa in i den allsvenska kostymen.
– De hade kanske tänkt att det skulle vara enkelt och ställa in skorna mot oss. Den matchen var verkligen en höjdpunkt, säger Malin Sundqvist om skalpen på Liko Arena.
Omgången därpå får Bälinge smaka på Alviks nyvunna självförtroende. Sofia Simonsson hänger två baljor och Malin Sundqvist fortsätter leverera mål och avslutar med att fastställa slutresultatet till 3–0.
Men trots byagängets starka period visar det sig att steget från division I till allsvenskan är för stort. Efter några uddamålsförluster under hösten faller nykomlingen på mållinjen och åker ur damallsvenskan.
Alvik lyckas aldrig rädda upp och reparera skadorna som uppstod under inledningen av den allsvenska sejouren. När tabellen spikas är man tre poäng bakom Sunnanå som hamnar på rätt sida av strecket.
– Hade vi bara haft marginalerna med oss i början av säsongen så hade vi varit kvar i allsvenskan, säger Malin Sundqvist bestämt.
Den där premiärmatchen, när Sunn an å sätter 1–0 på övertid, visar sig med facit i hand, bli väldigt avgörande.
– Hade de inte vunnit mot oss så hade vi troligen varit på andra sidan strecket, säger B irger Grahn.
För M alin Sundqvist är året i allsvenskan ett kvitto på att hon håller hög nivå. Anfallaren pangar in åtta av laget 21 mål under säsongen. Men någon fortsättning blir det inte i allsvenskan. Det hennes lagkamrater inte vet om är att hon har burit på en hemlighet under hösten.
– Jag spelade med min dotter i magen under de sista matcherna. Jag var i vecka 16 eller 17 i sista omgången, berättar hon.
– Det var ingen som visste om det. De var några som tyckte att jag hade blivit lite rund men inte mer än så.
Birger Grahn minns Malin Sundqvist som en nästintill komplett spelare.
– Det har nog inte kommit fram en lika bra spelare i Norrbotten sedan hon spelade. Hon hade det mesta – bra spelsinne, snabb, passningssäker och rätt så bra på göra mål.
För Sundqvist blir säsongen 2002 hennes enda i allsvenskan.
– Nog tyckte jag att jag kunde stå emot bra på den nivån, men jag var nog lite för hemmakär för att flytta. Men visst kan jag känna ibland att det hade varit kul att se hur långt det hade kunnat bära för mig, säger hon.
– När man minns tillbaka på den där tiden så blir jag så sugen på att spela fotboll igen. Det är sådana härliga minnen – framför allt minns jag vår fantastiska lagsammanhållning.