Det finns ett flertal heta derbyn i Luleå att välja på.
I trean är det stor rivalitet mellan Notviken, Bergnäset och Alvik. Det går också att argumentera för att Liras matcher mot LSK har större derbykaraktär.
Men för en spelare i Luleå Fotboll blir det inte större än att få komma till Åkevallen som motståndare. Nämligen anfallaren Robert Johansson.
Jajjemen, samme Robert Johansson som omnämndes i första delen av artikelserien. Samme anfallare som var Pålängedödare i fjol när han tillhörde Kalix.
I år har han valt att spela med Luleå Fotboll, men innan sejouren i Kalix var Johansson en fruktad målskytt i just Luleå SK under flera säsonger.
– Det är ju lite speciellt när jag har spelat här tidigare, det är större än att möta Lira tycker jag, säger "Robban".
Varför blev det FF istället för LSK?
– Jag bor på Bergviken så det är nära till planen och då vart det ganska naturligt. Sen börjar jag bli äldre så då är det ganska lagom med två träningar i veckan och match.
Johansson är inte den enda som börjar bli till åren i Luleå FF. I princip hela laget består av spelare som varit på en högre nivå tidigare i karriären. På topp bildar han kedja med André Bylund, i fjol stor målkung i Notviken, på mitten huserar tidigare Övertorneåspelaren Mika Uutela och i backlinjen spelar förre IFK Luleå-yttern Kristoffer Paez. I truppen finns också Erik Lantto, med meriter från Bodens BK och Östersund – men den meriterade mittfältaren är inte uppskriven på laguppställningen som Kuriren får av Bengt Larsson och Tobias Patomella i speakerbåset.
Just kontinuiteten från match till match och den dåliga träningsnärvaron i truppen är bakomliggande orsaker till att Luleå FF ligger i botten av division IV norra, trots ett så namnkunnigt material.
För Luleå SK har inte säsongen börjat mycket bättre. Christoffer Wennberg, Anders Välitalo och Daniel Sandberg står för rutinen i truppen. Annars satsar klubben på att låta sina ungdomar få stora roller.
– Våra U17-pojkar är stommen. Vi söker inte, och lägger inte några pengar, på att ta in mer rutinerat folk, säger Luleå SK:s ordförande Bengt Augustsson.
Han är på plats i två roller den här kvällen. Dels för att heja fram sitt eget lag, men även för att bedöma domaren Simon Granström från Vuollerim. Augustsson sitter nämligen också i Svenska fotbollförbundets domarkommité i Norrbotten. Just i kväll tror han på en spelmässig vändning för a-laget.
– Det har varit en väldigt tung start, väldigt lite poäng. Jag hoppas på seger, vi tar gärna emot en trea.
Har ni någon målsättning från klubbens sida med a-laget?
– Vi vill väldigt gärna gå upp till trean, det skulle vara en lagom nivå. Men vi är inte jättebesvikna om vi inte går upp i år, inte alls. Det viktiga är att Hertsöpojkarna ska få spela fotboll.
När matchen väl sparkar igång märks det att det är två lag som inte haft något flyt med sig inledningsvis. Tempot är lågt, passningarna oprecisa och inte blir det bättre av att Åkevallens gräs bjuder på studsar både här och där när spelarna minst anar det. Det är ändå hemmalaget Luleå SK som inleder bäst och skapar en hel del chanser. I en roll mellan mittfält och anfall ligger Ali Keyoon bakom mycket av Hertsölagets spel. Det är också han som får förtroendet att sätta 1–0 på straff efter 34 minuter – en rättvis ledning.
I Luleå FF är det Anton Falk och Adam Högdahl som sticker ut mest och håller lågan uppe hos gästerna.
Derbyt blir kortvarigt för Robert Johansson som kliver av redan i första halvlek skadad – samma gäller för LSK:s högerback Jens Modig.
Andra halvlek börjar likt den första. Det är hemmalaget som pressar på och FF:s målvakt OzrenCatak sätts på prov – särskilt av inbytte Daniel Sandberg.
Med kvarten kvar kommer avgörandet för matchen. Men kanske inte som man tänkt sig. Luleå Fotbolls Carl Söderberg drar på sig sitt andra gula kort med en ogenomtänkt kapning på offensiv planhalva. En man mindre på banan verkar dock göra Luleå FF en man bättre.
Tränaren Peter Lund beordrar trebackslinje och satsar allt på ett kort. Det belönar sig när mittfältaren Adam Högdahl tåar in kvitteringen 1–1 med tio minuter kvar.
– Hör och häpna. Jag har bränt mycket lägen hittills under säsongen, säger Högdahl.
25-åringen kommer ursprungligen från Umeå och har representerat Sandåkern och Ersboda (en säsong i division I) under sin karriär. Nu pluggar han i Luleå och visar i derbyt att division IV är en nivå som han är alldeles för bra för. Och visst har intresse funnits högre upp ifrån.
– Jag har snackat med några division III-klubbar, men det här känns kul så jag kör på det i år, säger Högdahl.
Efter kvitteringen återgår Luleå FF till sin ursprungliga taktik och säkrar en poäng trots allt.
Simon Granström blåser av matchen, publiken börjar gå hem och Kuriren är på väg in på planen för intervjuer.
Då visar det sig att matchen även gäller för semifinalen mellan lagen i Coop Norrbotten Cup och därmed väntar förlängning för att ett lag ska ta sig till final.
Det börjar skymma och bli kallt på Hertsön. De spelare som blivit utbytta går och duschar. Robert Johansson är en av dem och han stannar till hos Kuriren för en intervju. Mitt i en fråga kommer LSK:s Daniel Sandberg fri med målvakten och undertecknad slänger upp kameran för att vara redo på en målbild.
– "Danne" missar, säger Robert Johansson som känner sin tidigare lagkamrat väl.
Det visar sig helt rätt. Skottet hittar inte in mellan stolparna.
Det behövs dock inte. I ett anfall tidigare har Samuel Lockman nickat in 2–1 till LSK – vilket blir slutresultatet för cupmatchen.
– Som tur är får jag gå och duscha nu. Nog kommer jag säkert få höra något, säger Johansson och ler.
Varför ligger ni där ni ligger i tabellen?
– Vi hade väl som mål att spela en rolig fotboll och ha kul, men det har rasat ihop totalt. Det är inget folk på träningarna och knappt folk till matcher. Jag vet inte vad som har hänt på slutet.
Lagkamraten Adam Högdahl är inne på samma linje:
– Vi ligger ju på en position i tabellen där vi inte borde ligga. Helt klart speglar resultaten hur mycket vi har tränat. Det är ett jävligt roligt gäng, men man måste träna för att det ska vara roligt att spela matcher och det har brustit lite där. Vi måste få upp närvaron så vi orkar springa i 90 minuter.
Inte heller hemmalaget är nöjt med en poäng från derbymatchen.
– Vi borde fått med oss tre poäng faktiskt. Vi förtjänade den här matchen helt ärligt. Vi hade tänkt oss komma topp 3 eller 4, men det har gått riktigt tungt så vi får skärpa oss efter uppehållet, säger Ali Keyoon.
Efter att spelarna tackat för god match och är på väg av planen frågar LSK:s mittback Christoffer Wennberg: "Var det här som att se Champions League?".
Svaret är nej.
Däremot kan Luleå SK – som många europeiska topplag – i alla fall glädjas åt att cupen finns kvar att vinna.
Även om det ser tungt ut i ligan.