Farfar var svetsare i Ryssland.
Likaså hans pappa.
Nu håller Vladimir Lazarev på att föra arvet vidare.
– Det är bra att ha ett bra yrke att falla tillbaka på efter karriären. Fotboll spelar jag inte för alltid och man vet inte vad som händer efter det, säger Lazarev när Kuriren besöker honom under en svetsarlektion på Porsön utanför Luleå.
28-åringen är heltidsanställd som fotbollsspelare i IFK Luleå med en roll som innermittfältare – en hårt arbetande sådan. Det är lätt att dra likheter mellan hans yrke och svetsarutbildningen.
– Ja, båda är ganska jobbiga, säger Lazarev med ett leende.
Du trivs i rollen som grovjobbare?
– Jag, så är det. Men i IFK Luleå är hela laget grovjobbare och vår taktik kräver att alla jobbar hårt både med och utan boll.
IFK Luleå gör sin fjärde säsong i division I. Vladimir Lazarev har varit med under alla säsonger och är förväntansfull på 2014.
– Jag hoppas vi kan spela bra. Nästan alla spelare har stannat kvar från i fjol och det har kommit in bra nyförvärv, säger han.
Efter två raka tiondeplatser gjorde IFK sin bästa säsong 2013 och slutade femma i tabellen.
Laget var länge med och utmanade om en kvalplats till superettan, men det räckte inte hela vägen.
– När den här säsongen börjar får vi visa vad vi går för, jag kan inte säga att vi lyckas bättre i år. Det här är fotboll – i fotboll kan man aldrig veta något på förhand.
2012 tilldelades LazarevKurirenbollen som länets bästa fotbollsspelare. Förra säsongen lyckades han inte komma upp på samma höga nivå.
– Jag kan bättre, men jag var helt okej, säger Lazarev som är känd för att han sällan gör en dålig match.
Hans signum är jämnheten och stabiliteten. Med den 28-årige ryssen på planen vet lagkamraterna vad de får – hårt jobb.
– Jag har höga krav på mig själv. Jag var stabil förra sommaren, men det kunde varit bättre, säger Lazarev som besvärades av en skada på en sena i högerfoten under större delen av fjolåret.
Nu är han redo för en skadefri säsong och vill hjälpa laget nå större framgångar. Lazarev menar att mentaliteten i truppen har ändrats under hans år i klubben.
Numera är Luleåspelarna kaxigare än under debutsäsongen i division I.
– Första året var vi lite osäkra, men nu har vi växt in i det här, säger han och fortsätter:
– Efter flera säsonger i den här serien har alla i laget fått större självförtroende och vi vet att vi är bra.
Har ni blivit kaxigare?
– Ja, i våra huvuden är vi det.
Hur ser du på dina år i Luleå?
– Bra. IFK Luleå har gjort allt för att jag och min familj (fru och son på ett år) ska trivas här och det betyder mycket. Vi har det bra.
Vad har varit svårigheterna med att flytta från Ryssland?
– Språket. Jag förstår mycket, men jag tycker fortfarande det är ganska svårt att prata. Jag kan skriva och läsa – men att prata är svårast.
Hur går det att utbilda sig till svetsare?
– Bra. Ibland är det svårt, teorin är svårast eftersom det blir många nya ord som jag behöver lära mig.
Hur är det att prata med media då?
– Lite nervöst. Men jag kan säga så här: ”Mindre ord – bättre spel”.