Inför säsongen var det optimismens vindar som blåste i IFK Luleå.
Efter ett lyckat fjolår satsade klubben på att ta sig upp till superettan.
Samtidigt beslutade styrelsen att betala en halv miljon kronor för att spela juniorallsvenskan.
Ett halvår senare är det inte lika mycket vind i seglen. A-laget slåss för sin existens i division I, samtidigt som juniorerna sedan länge varit solklar tabelljumbo och släppt in över 100 mål under säsongen.
I en lång intervju med Kuriren berättar sportchefen Hans Boman om den jobbiga säsongen som klubben upplever.
– Vårt huvudnummer just nu är att vi säkerställer vår plats i division I. Vi ser ödmjukt och allvarsamt på det här. Det måste vi göra, säger Boman.
Hur ser du på läget?
– Vi har inte gjort mål i våra sista matcher. Vi står kvar på våra 27 poäng, medan lagen underifrån närmar sig. Nu har vi ett nyckelderby mot Skellefteå på lördag, där vi genom att vinna matchen kan säkerställa att vi spelar division I nästa år. Vi har haft en lugn situation för ett tag sedan. Nu är det inte lika lugnt.
Varför har det blivit så?
– Jag kan tänka mig att det omedvetet har smugit in ett visst lugn när vi inte kunde jaga lagen uppåt – vilket blev klart relativt tidigt – och låg väldigt stabilt till. Presterar vi inte max under en period kan det gå på det här sättet. Sen är det jävligt svårt att säga om det har med inställning, kvalitet eller bristande form att göra.
Det har pratats om att ni ska spela i superettan 2016. Hur ser du på den målsättningen nu?
– Det kommer vara en styrelsefråga där det tas riktlinjer och färdväg framåt. Vi har en superettamålsättning i IFK Luleå, men jag vet inte om det någonsin har varit någon distinkt devis att vi ska upp 2015. Det som står i våra visioner är att vi ska slåss om de här positionerna från 2015. Vi är där vi är och har inte klarat kontraktet. Det måste vi först och främst ödmjukt konstatera innan vi pratar om superettan.
Det kommer presenteras en budget för nästa säsong, hur tror du den kommer se ut?
– Jag vill inte gå händelserna i förväg. Det ansvarar Tobias (Lindfors, ordförande) för. Vi har inte fått riktlinjer än och först efter det ska vi starta arbetet med att bygga truppen inför 2015.
Har du haft tillräckligt med medel att röra dig med?
– Njaa, det har vi nog aldrig haft i den här branschen. Ekonomin styr det mesta och hade vi haft obegränsat och en riktigt stabil ekonomi kanske vi hade varit ännu längre fram.
Ni la ändå 500.000 kronor på er juniorsatsning. Hur utvärderar ni säsongen?
– Den har ju varit sportsligt tung. Det startade jättebra med en hemmamatch, sen kom det ett bakslag ganska direkt i dubbelmötet med två topplag från Stockholm där vi fick stortstryk. Hela våren gick jättetungt, men efter sommaruppehållet har det varit betydligt bättre på planen. Vi har närmat oss spelmässigt och har haft få ras även om vi förlorat matcher. Vi tycker ändå att det var värt att göra försöket och att det var rätt steg att ta.
Vad har ni fått ut?
– Vi får spelarna att härda sig mot väldigt bra motstånd. Vi kommer ta reda på spelare som vi erbjuder plats i a-truppen framöver. Det kan bli någon fler än de vi har uppe i dag.
Ni har ett par spelare som tränar med a-laget redan nu. Jag tänker på Ludvig Karlsson, Sebastian Sandlund, Max Wårell, Johan Zachariasson och Simon Lundberg. Har det här varit bästa utbildningen för deras del?
– Ja, det tror jag definitivt med den träningsmiljö de har haft och matcher som de fått i juniorallsvenskan. Sen är det en ofantligt viktig fråga med matchningen. Jag vet att det pågår jobb inom SEF och SVFF om att få tillbaka utlåningsmöjligheterna för unga spelare. Det vore ännu mer optimalt för unga spelare som inte får den matchträning de behöver. Där är det lite si och så på vissa av namnen du nämner.
Vad händer med juniorlaget nu?
– Vi kommer att spela klart serien och sen ha en linje i klubben om hur vi tar oss vidare. Vi ska träffa juniorlaget inom en snar framtid och göra det bästa möjliga vi kan för deras fortsättning. Om det blir att spela juniorfotboll eller någon annan lösning låter jag vara osagt än så länge. Vi har ju åkt ut, det är klart.
Vilket innebär att ni inte kommer spela juniorallsvenskan nästa säsong?
– Nej, inte om allt är normalt. Sen kan det finnas scenarion när det blir återbud och man kan stå på tur att få chansen om många lag tackar nej. Skulle IFK Luleå få en förfrågan om att spela kvar och satsa ett år till skulle det vara högintressant naturligtvis. Vi har möjlighet till samma årskull eftersom vi inte har några 95:or.
Ni trodde att ni skulle tjäna tillbaka de 500.000 kronorna genom att få nya sponsorer och nå framgångar med a-laget. Har ni lyckats med det?
– Det har vi väl gjort till stor del. Jag tror inte vi lyckas så pass att vi gör ett plus. Bokslutet är inte klart, men jag kan tänka mig ur ett ekonomiskt perspektiv att vi får ett litet minus i slutändan på juniorsatsningen.
I en intervju inför säsongen sade ledare i juniorlaget att en mittenplacering var realistisk. Med en omgång kvar ligger ni sist med 6 inspelade poäng och 21–101 i målskillnad. Fanns det en övertro på laget?
– Ja, jag tror det fanns en optimism eftersom det här laget har vunnit mycket innan klivet upp till juniorallsvenskan. När man får förluster och är van att vinna mycket sedan tidigare sätter det sig på självförtroendet. Visst fanns en förhoppning om att det skulle gå lite bättre och att de skulle klara sig kvar.
Vad är anledningen att det inte blivit så?
– De har inte kunnat ha den optimala truppen, exempelvis har en nyckelspelare som Sebastian Sandlund tillhört a-laget, men det är definitivt inte hela sanningen. Det visste vi om från början. Däremot tror jag det är jäkligt tungt med bortaresor där vi spelar lördag och söndag mot topplag i Stockholmsområdet. Vilket vi har behövt göra ur ett ekonomiskt perspektiv.