Videon är inte längre tillgänglig
Han är gruvarbetaren från Kiruna som bor i Åre och som är landets främsta freestyle-åkare sedan några år tillbaka.
Men det är inte ursprunget som har gjort honom känd i hela Sverige och även i vissa delar av världen – det är det enorma skägget.
– (Skratt) Det är mycket fokus på mitt skägg, säger en nyrakad Per Spett när han träffar Kuriren.
– Det var längesedan jag hade så här kort skägg. Men någon gång måste man få en paus.
Hans ansiktsbehåring har faktiskt blivit så populärt att tecknare i Japan har gjort en miniserie om honom. Per Spett har inte sett bilderna själv, men när han brukar tävla i Asien blir han behandlad som en riktig superstjärna.
– I Japan är man mycket för show och jag har ju tävlat där i tio års tid nu. De har alltid gillat det jag gör och det sätter sina spår. När jag träffar vissa fans däröver är jag faktiskt någon form av gud eller skidlegendar, säger Spett och ler.
– Om man skulle översätta från japanska så säger de: "Mannen som är bättre än stålmannen". Det är jättekul när man får sådan respons, det jublet jag får av den japanska publiken är fantastiskt. Det är lite det man lever för.
Det var sådana stunder som fick Per Spett att fortsätta sin satsning på freestyle. Efter vinterns mindre lyckade säsong på världscupen (31:a) och en elfteplats på OS i Sotji tvekade Spett om han skulle fortsätta sin satsning eller avsluta karriären efter elva säsonger på högsta nivå. Det var inte bara den tunga vintern som gav honom huvudbry. I en mindre pengastark sport krävs det mer än träning för att klara av en elitsatsning.
– Jag hade funderingar på vad jag skulle göra. Jag ville fortsätta samtidigt som det gällde att ha ekonomin för att satsa.
Under sommaren jobbade 29-åringen heltid hemma i gruvan i Kiruna. Samtidigt lade han den mesta av träningen åt sidan.
– Jag valde självmant att spara kroppen på grund av min dåliga rygg och dels på grund av att jag var lite i valet och kvalet. Hela sommaren var lite stökig.
– Det berodde inte på vad jag själv ville. Men man måste ha alla bitar för att kunna fortsätta satsa fullt ut.
Att A-landslaget stod utan tränare efter sparkade Tomas Carlsson och Jesper Björnlund gjorde det inte mycket lättare.
– Jag ville se att det jag behövde i landslaget fanns innan jag bestämde mig för att satsa vidare. Det handlar om ekonomi, tränare och även duktiga åkare runt omkring mig, säger han.
I augusti presenterades Lasse Fahlén och David Kantermo som nya tränare för nybildade Team Scandinavia som är en hopslagning av Sveriges och Norges freestyle-landslag. Då behövde Per Spett inte så mycket betänketid.
– Det är mycket nya fräscha idéer och roligt folk i gruppen. Det finns för lite pengar inom vår sport och då måste det andra finnas för att man ska orka satsa vidare, säger han om beslutet.
– Jag älskar det jag håller på med. Men jag är inte med bara för att åka skidor som jag tävlar – hade det varit därför så hade jag lika gärna kunnat åka skidor enbart på fritiden.
Hur mycket pengar får du ta ur egen ficka?
– Det är svårt att säga. Men vi betalar nog säkert hälften med egna pengar, ibland är det mer. Det är mycket pusslande och hårt slit på alla plan
Hur länge orkar du satsa på freestyle?
– Det vet jag faktiskt inte. Jag har både en kortsiktig plan som sträcker sig ett år framåt och en långsiktig plan på fyra år. Oavsett om jag tänker hålla på fyra år eller ett år så är det viktigt att ha en plan för att kunna fokusera.
Kan du bli avundsjuk på exempelvis åkarna i det alpina A-landslaget som får det mesta betalt?
– Ja, självklart är jag det. Man letar ju efter det grönare gräset – men den sporten jag lever med är sån som den är. Den är liten och man får jobba utifrån de spelregler som finns.
Till sist, blir du aldrig less på alla frågor och fokus på ditt skägg?
– Nej, det är en igenkänningsfaktor och håller man på med en bedömningssport är det viktigt att leverera en show. Det är något jag själv har valt som min image, säger han.
– Lasse Fahlén (förbundskapten) har en dröm om mig. Att jag ska ha det där övermäktiga skägget som hänger ner bakom knäna och som nästan fladdrar bakom mig i en superman-frontflip. Jag vet inte, det hade kanske varit något ...