Videon är inte längre tillgänglig
För de flesta är nog Julia Nilsson fortfarande lite av en doldis. Något som huvudpersonen också tror.
– Ja, så är det nog, säger freestyle-åkaren till Kuriren.
Luleåprodukten kommer från en riktig skidåkarfamilj. Under uppväxten spenderade hon, hennes syskon och föräldrar i princip all ledig vintertid i Måttsundsbacken eller på Ormberget. Till en början var det alpint som gällde för hela slanten. Men när skidåkaren gick på mellanstadiet bytte hon helt plötsligt bana och halkade in på puckelpist-spåret av en ren slump.
– I sexan tröttnade jag på att tävla i alpint. Jag stannade ändå kvar i Luleå Alpina och tränade i Måttsund eftersom jag älskade att åka skidor, säger hon.
Två killar, Andreas Norberg och Petter Englund, fick ganska snabbt upp ögonen för Julia Nilsson i ettans backe. Duon bjöd in henne till pucklarna i tvåans backe och där blev hon kvar.
– De frågade om jag hade lust att vara med. Så jag, min brorsa och min lillasyster hakade på och fastnade direkt på grund av den härliga atmosfären som fanns i gruppen. När jag gick i nian började jag tävla, säger Nilsson som alltid hade haft en dragningskraft till skogsbanorna i stället för till den hårt preparerade pisten.
Sedan hon fick inbjudan har mycket hänt – och på väldigt kort tid dessutom. Helt plötsligt gick hon på Järpens skidgymnasium och inte lång tid senare var hon i toppen av Sverigebästalistan. Numera är hon länets och hela landets stora namn i damernas freestyle.
Den 13 februari 2009 debuterade hon på världscupen. Nu, drygt fem år och 30 världscupstarter senare förväntar sig både hon själv och många utifrån att det stora internationella genombrottet ska komma.
– Jag försöker vara så positiv som möjligt. Det är ingen idé att gå runt och vara medelmåttig, säger hon skämtsamt angående de uppskruvade förväntningarna.
– Men min målsättning är att ta mig till fler finaler (topp 16) i år. Lyckas jag med det så kan allting hända i vinter.
För att lyckas har hon petat i nästan allt som går att peta i. Det handlar om exempelvis armrörelser, skidteknik och stavsättning.
– Det är små detaljer som jag har försökt förbättra, säger Julia Nilsson som även har tränat in några nya hopp.
Vanligtvis kör hon en "360" i första hoppet följt av en bakåtvolt i andra. Tanken är att hon, i framtiden, ska lägga på ytterligare svårighetsgrad.
– I sommar har jag tränat på en "Back Full" (bakåtvolt med helskruv). Den har gått bra, men jag vet inte om jag kommer att köra den på tävling redan den här vintern – det får tiden utvisa.
I förra säsongens sista tävling fick Julia Nilsson ett efterlängtat kvitto på att hon hör hemma i världseliten. Efter en ganska tung vinter på världscupen och ett missat OS avslutade hon säsongen med en fjärdeplats vid världscupavslutningen i norska Voss-Myrkdalen. Framgången i Norge har gett henne arbetsro under sommaren. Resultatet i den tävlingen har även hjälpt henne att höja målsättningen inför säsongen 2014/2015.
När Julia Nilsson ska förklara varför just hon har lyckats ta sig till världseliten hamnar vi återigen i ett samtal om uppväxten. Den stora anledningen till framgångarna är, enligt huvudpersonen, familjen. Julia Nilsson har tre hyfsat jämnåriga syskon som levt för skidåkningen.
– Vi har verkligen pushat varandra att bli bättre. De har betytt jättemycket för mig, säger hon.
– Sedan vi var små har vi åkt tillsammans hela tiden. Det beror på att det skiljer så lite mellan oss i ålder.
Julia Nilsson är näst yngst i syskonskaran med sina 24 jordsnurr. Hennes lillasyster Evelina är 23 år och sen har hon två äldre bröder – Markus, 25, och Jonathan, 27.
Under gymnasietiden gick Julia, Markus och Evelina på samma skidgymnasium i Järpen. Och deras bror Jonathan gick snowboardgymnasiet i Malung.
– Jag, Evelina och Markus bor faktiskt tillsammans fortfarande. Sen brukar Jonathan vara och hälsa på ganska ofta (skratt). Hela släkten är faktiskt skidtokig.