Andrea Claeson njöt av sin maratondebut. ”En rolig upplevelse. Jag har alltid sagt att jag ska springa maraton. Nu kände jag att måste jag göra det. Annars kommer jag bara pusha det framåt", säger hon (arkivbild).
Snacka om en imponerande debut. Mindre än två år efter att hon slutade med elitidrotten.
Andrea Claeson hade gjort en raketkarriär och snabbt tagit sig till Sverigeeliten på långdistans. Men på hösten 2023 lade Luleåtjejen av med löpningen.
Efter det har hon hållit i gång med att springa de flesta dagarna hon kan.
I maratondebuten i Stockholm Marathon i lördags sprang hon i mål på 2.46,34. En supertid för en debutant.
– Jag hade inga förväntningar innan loppet eftersom jag inte hade sprungit någonting sådant innan. Men mitt mål var att komma under tre timmar. Jag är ändå glad att jag klarade det. Och sen var det bara en väldigt rolig upplevelse för det var så mycket folk som hejade på, säger Andrea Claeson.
I mål slutade hon 13:e i damklassen och hade bara sju svenska tjejer framför sig i resultatlistan.
Claeson var tio minuter efter Wilma Modig, som var bästa svenska, och en dryg kvart efter segraren Shewarge Alene.
– Eftersom jag inte hade någon tid innan fick starta jag i andra startgruppen. I början hade jag egentligen ingen aning om hur jag låg till eller min tid. Jag såg bara mitt snitttempo på klockan så jag tänkte att jag borde klara mitt mål om jag fortsätter hålla den här tiden. Så jag hade ingen aning om egentligen någonting under loppet.
Debuten gav mersmak, men Andrea Claeson kommer inte att göra någon seriös tävlingscomeback. Det räcker tiden inte till för.
– Jag är absolut sugen på att springa igen. Det var en väldigt positiv upplevelse. Kanske inte inom de närmaste månaderna i alla fall. Vi får ta det lite lugnt, haha. Men nästa år skulle jag absolut kunna tänka mig att springa igen. Och sen vet jag inte vilket maraton. Men jag tror absolut inte det är sista gången jag vill springa maraton och försöka fortsätta träna.
Stockholm Marathon var som vanligt en stor löparfest.
26-åringen bor i schweiziska Zürich där hon jobbar för språkreseföretaget EF, men Claeson kommer snart att leva nära banan i Stockholm Marathon.
– Jag ska faktiskt flytta och börja på en roll på Stockholmskontoret på EF från och med augusti. Det blir i alla fall ett år framåt.
Då kan du ju träna varje dag på maratonbanan?
– Exakt! Kontoret ligger längs banan, haha. Så jag kan träna på lunchen. Men det finns absolut tid att lägga in för träningen. Det handlar nog bara om hur man hur mycket man vill göra.
Men du har inte ångrat att du lade ner bankarriären?
– Nej, jag har inte ångrat det. Sen såklart när jag ser mina tidigare lagkamrater tävla och ser vad de kan göra. Då blir jag avundsjuk eller avundsjuk är fel ord. Men man känner att man vill uppleva det igen, säger hon och fortsätter:
– Min mamma höll också på med löpning när hon gick på universitetet i min ålder. Hon sa alltid: ”du måste njuta nu för att du kommer sakna det sen”. I stunden när jag lade av kändes det som ett skönt beslut för att fokusera på någonting annat. Men nu kan jag absolut sakna att springa samtidigt som mina lagkompisar, men också känslan innan ett lopp och känslan efter ett lopp också. Jag har inte ångrat det, men jag kan sakna det.